Oslo dagen innan

Oslo är precis som Stockholm en stad som växer väldigt mycket. Inflyttningen är stor, både från övriga Norge men så även från resten av världen. Bostadsproduktionen hänger inte med, vilket har bidragit till en stor brist på lägenheter.

I grunden är bostadspolitiken väldigt annorlunda mellan våra två länder. I Norge produceras i princip bara ägarlägenheter och bostadsrätter. Det enda sättet att få en bostad är att äga. Saknar du kapital tvingas du hyra in dig i uthyrningsdelar i andras bostadsrätter. Hyressättningen är fri och dessutom är själva hyran skattefri så länge du inte hyr ut mer än halva bostaden. De få hyresrätter som finns är ofta offentligt ägda och till för mindre bemedlade. I princip social housing enligt brittisk modell.

Priserna pÃ¥ nyproduktion ligger en bra bit över de svenska. Vilket gör att de lägenheter som produceras är smÃ¥ och yteffektiva. I den nyproduktion vi tittade pÃ¥ sÃ¥ var sovrummen tvÃ¥ meter lÃ¥nga sÃ¥ du fick plats med en dubbelsäng, men för att kunna komma runt sängen var du tvungen att gÃ¥ ut i vardagsrummet och in igen. TvÃ¥ dörrar pÃ¥ var sin sida om sängen alltsÃ¥.

I Sverige har vi en annan bostadsmodell, där hyresrätter är ett attraktivt alternativ oavsett inkomst. Vi ser nu också hur alltfler byggföretag väljer att nyproducera hyresrätter. Det är bra. En bostadsmarknad mår bra av olika upplåtelseformer. Det är många som inte vill skuldsätta sig för hela livet för att få en bostad. Den norska modellen har fördelar men det finns också många utmaningar, eftersom det är svårt för unga och nya norrmän att etablera sig på bostadsområdet.

Vi hann även besöka och se deras nya opera. En fantastisk byggnad i hamnomrÃ¥det som nu ställs om frÃ¥n varvsindustri till bostad, kontor och kultur. Byggnaden svävar i hamnen och ska ge intrycket av att vara ett isflak pÃ¥ väg mot land.