Alla barn ska ha rätt att lyckas

Första gången bär vi alltid med oss. Vissa gånger är det lustfyllda minnen, som vi ser tillbaka på med ett leende. Ibland är det mindre glädjefullt. Ett sådant tillfälle var första betygsutdelningen i årskurs åtta. Då var det fortfarande betygen 1-5 som gällde, strax efteråt införde den dåvarande borgerliga regeringen betygsstegen G, VG och MVG istället.

Spänningen och nervositeten var stor i klassen. Veckorna tidigare hade alla lärare haft genomgångar med var och en av eleverna, motiverat och förklarat de satta betygssiffrorna. Men inget var säkert förens det stod på papper, underskrivet av rektorn. Jag kommer ihåg besvikelsen över mina betyg i matematik och biologi. Men magistern tyckte att det var viktigt att jag hade något att ”kämpa för”. Mitt snitt hamnade runt 4.0, ändå så gick jag hem med en gnagande känsla av att inte ha lyckats.

Logiskt tänkande har alltid varit en av mina styrkor. Jag ser mönster, är snabb i huvudräkning och lägger siffror på minnet. Trots det kom de följande åren av skolgång präglas av den ena motgången efter den andra i just matematik. Det slutade tillsist med ett IG i matte C, vilket utestängde mig från bland annat studier i statsvetenskap på Lunds Universitet.

Därför blir jag så fascinerad av dagens skoldebatt. Framförallt folkpartister älskar att kritisera den svenska flumskolan, vilket är fascinerande eftersom en folkpartist varit skolminister i snart åtta år nu. Jag är en produkt av den svenska ”flumskolan”. Och vi presterade bra i internationella jämförelser på den tiden. Sedan 2006 har skolresultaten år efter år rasat. En förklaring är den ökade segregationen, men även att lärare inte längre får tid att undervisa beroende på att alltför mycket tid läggs på administration. Det skrämmer mig att var fjärde kille i årskurs nio inte kan läsa en morgontidning obehindrat idag. Vi fortsätter tappa i internationella undersökningar, vi har på sju år gått från toppen i OECD rankinglistor till att idag tappat rejält. Det är allvar nu.

Det är dags att ge den svenska skolan arbetsro, mindre av omständiga reformer och förändringar. Klassernas måste bli mindre i de tidigare årskurserna, vilket Socialdemokraterna avsatt pengar till i sin budget. Något som även regeringen efter mycket om och men accepterat. Det är bra, desto mer beklagligt är att betygshetsen fortsätter. Den moderatledda regeringen fortsätter på det inslagna stickspåret. Idag föreslås att tioåringar ska få betyg. Det är att börja i fel ände. Våra barn lär sig inte mer av att få siffror stämplade på sig. Det behövs fler duktiga lärare, som har tid att undervisa.

Skolan styrs nationellt till största delen. Lokalt ansvarar vi för att skjuta till och fördela resurser och vara goda arbetsgivare för att kunna rekrytera och behålla duktiga lärare. Det sistnämnda handlar bland annat om löner, där vi kan konstatera att Sundbyberg tillhör de som betalar högst löner i landet. Våra lärare har också lyckats vända trenden i Sundbyberg, våra resultat är på väg uppåt. I nationella proven i matematik så har Sundbybergs skolungdomar bättre resultat än nästan alla andra kommuner i Stockholms län. Vi placerar oss över det nationella genomsnittet. Det är med stolthet som jag ser att Sundbybergs barn och unga lyckas i ett så viktigt ämne. Det behövs fler som tillåts tycka att matematik och naturvetenskap är det roligaste som finns.

Så Sundbybergs skolor är på rätt väg, men det räcker inte! Skolan behöver mer av lugn och ro, mindre populism och konflikt. För att få en större samsyn och skapa stabilitet tog jag initiativ till en dialog om skolan. Alla partier deltar, fackförbund och tjänstemän. Dialogen har även förts med lärare och föräldrar. Förslagen som kommer in ska ligga till grund för den fortsatta skolutvecklingen i staden.

Sundbyberg tillhör de som satsar mest på skolan, det ska vi fortsätta med. Bland annat bygger vi Sveriges modernaste skola i Ursvik, Kymlingeksolan. För alla barn ska ha rätt till en bra start i livet. Då behövs det fler vuxna som ser dem i skolan.