Därför kandiderar jag till regionråd

Publicerat den 5 augusti, 2019

IMG_0205

Stockholmsregionen behöver framtidstro och högre ambitioner genom ett nytt politiskt ledarskap. Trygghet, utveckling och större respekt för det gemensamma behöver prioriteras. 

Jag hoppas och tror att jag kan bidra till en sådan utveckling och därför har jag tackat ja till att kandidera för att bli nytt regionråd i Stockholm. Ett stort tack till de många arbetarekommuner och föreningar i Stockholmsområdet som nominerat mig. Det känns hedrande med det starka stöd jag fått i processen så här långt. 

Jag har med mig både erfarenheter och kunskaper från tidigare jobb som jag tror skulle vara användbara. Inte minst från tiden som kommunstyrelseordförande i Sundbyberg och nu som förbundschef i Hyresgästföreningen.

Förutsättningarna för vår region är goda. Fantastisk natur, en levande skärgård och samtidigt, runt hörnet, allt det goda som en storstad för med sig. Ett rikligt utbud av kultur, restauranger, nöjen och upplevelser. En dynamisk och varierad arbetsmarknad, med allt från stora världsledande företag till mindre familjeföretag och tech-startups. 

Men för att de goda förutsättningarna ska kunna nyttjas till fullo krävs högre ambitioner för regionen. En attraktiv region skapas inte av slumpen, det krävs ett politiskt ledarskap som skapar bra möjligheter för alla, som inte nöjer sig.

De senaste åren har tyvärr utvecklingen i Stockholm gått åt fel håll. Det finns en oro kring vart vår region är på väg, hur de politiska prioriteringarna ser ut och var respekten för det gemensamma har tagit vägen. Den oron delar jag med många stockholmare. Som det rapporterats om i media väljer till exempel allt fler barnfamiljer att flytta ut från regionen, för att få trygghet, förutsägbarhet och därmed kunna förverkliga drömmen om det goda livet någon annan stans i Sverige. Det är inte så utvecklingen ska se ut i vår huvudstadsregion.

Tre viktiga framtidsfrågor
Tre saker som särskilt sticker ut är sjukvården, bostadssituationen och de ökade klyftorna.

Det är ett tydligt underbetyg att alltfler oroar sig för sjukvården i Stockholm. De långa köerna, att människor får vänta på alltifrån operationer till att träffa en psykolog för samtal, eller för den delen de återkommande tidningsreportagen om bristen på platser på BB. Personalen sliter ut sig när de försöker få allt att fungera trots små resurser. Det är undersköterskorna, vårdbiträdena, ambulanspersonalen, sjuksköterskorna och läkarna som är de riktiga hjältarna i vården. Nu måste vi se till så att de får bättre förutsättningar att göra sina jobb. De behöver både fler kollegor och bättre arbetsvillkor. Allt annat är oacceptabelt i vårt moderna välfärdsland.

Karolinska är ett varnande exempel. Karolinska måste återigen bli ett sjukhus i världsklass med fokus på vård som utgår från oss medborgare, inte från ideologiska önskedrömmar där miljarder sprätts iväg på konsulter och konstiga upphandlingar. Sjukvården är en av våra största gemensamma investeringar och vi har nu ett ansvar för att fokus hamnar på patienten och att pengarna används på rätt sätt. Det borde alla partier i regionen prioritera.

En annan gigantisk utmaning är bostadsbristen. Det är inte ok att unga vuxna inte kan flytta hemifrån och ta nästa steg i sina liv för att de inte kan hitta en bostad. När människor i andra delar av landet inte heller kan förverkliga sina drömmar i huvudstaden för att de inte kan betala många miljoner för ett hem eller vänta i åratal i bostadskön är någonting rejält fel. Det drabbar inte bara enskilda personer utan hela regionen som stänger dörren till begåvning, ambition och driv, och därmed tillväxt. Bostadsförsörjningsansvaret är kommunernas, men regionen har ett ansvar för den regionala planeringen och för att tillse att kollektivtrafiken fungerar.

Dessutom ökar segregationen allt mer i vår region där vi i allt större utsträckning lever i små enklaver med andra som är precis som vi. Klyftorna ökar mellan de som har mest och de som har minst. En resa från en ände till den andra av tunnelbanans röda linje är en resa mellan olika världar. Beroende på i vilken ände du bor skiljer sig medellivslängden många år, skillnaden i antal arbetslösa är som dag och natt, och den offentliga servicen och tryggheten ser väldigt olika ut.
 
Hur kan det se ut så här i den region som har Sveriges högsta skatt? Kostnaderna skenar och segregationen och orättvisorna tillåtits öka.

Vår ambition måste vara högre. Det är dags för politiken att börja ta ansvar för utvecklingen. 

Listan på problem som måste lösas är alltid lång. Jag söker förtroendet att bli regionråd för att, tillsammans med många andra, visa att det är Socialdemokraterna som kan skapa ett tryggt samhälle som håller ihop för hela Stockholmsregionen. Med förutsägbarhet och respekt för det gemensamma, med höga ambitioner. Målet är maktskifte i region Stockholm efter valet 2022.

Processen framåt
Jag är nu med i en process där nya regionråd för Socialdemokraterna ska väljas. Att det finns flera kompetenta kandidater till att bli socialdemokratiska regionråd är en stor styrka och bådar gott för framtiden. Även om politik är ett lagspel är det en förtroendebransch där förtroendet för enskilda ska prövas. I den öppna process som det socialdemokratiska partidistriktet använder sig av ställs olika kandidater mot varandra, det är positivt. Det ger medlemmarna möjlighet att ta ställning till vilken inriktning och profil som behövs för att bryta det långa moderata styret som präglas av brist på ambitioner och respekt för det gemensamma. 

Vinna valet 2022
Valet av nytt regionråd är också starten på en resa mot att vinna valet 2022. Vi ska visa att Socialdemokraterna är ett parti som alltid står på stockholmarnas sida, oavsett var i länet man bor, eller vilket parti man brukar rösta på. Trygghet, respekt för det gemensamma och framtidstro är inte ideologi, det är vad alla stockholmare ska kunna förvänta sig. Så är det inte idag.

Politiken i regionen måste präglas av fokus på att alla medborgare ska känna sig trygga. Trygga i vetskapen om att de får vård i tid när de behöver. Trygga i att kollektivtrafiken går i tid och att resan i sig är säker. Trygghet i att region Stockholm planeras för att hålla ihop, där människor möts över alla tänkbara gränser. En trygg region med höga ambitioner.

För att få igenom vår politik måste vi vinna val. Vi behöver vinna både i kommunerna, i regionen och nationellt. Det gör vi ihop. De regionala utmaningarna löses bara om regeringen ser oss stockholmare och förstår våra utmaningar. När regeringen säger att hela landet ska leva måste det även gälla Stockholm. Vi måste stå på stockholmarnas sida oavsett färg på regeringen. Politiken behöver därför bli mer förutsägbar och präglas av samverkan och dialog. 

Mina tidigare erfarenheter 
Jag vet att det inte är slumpen som utformar politik, tvärt om – politik som löser människors problem kräver höga ambitioner, stark framtidstro och ett tydligt ledarskap. Med mina tidigare erfarenheter tror jag att jag kan bidra till att skapa detta.

Sedan jag var ordförande för SSU Helsingborg i mitten av 90-talet har jag haft förmånen att ha många spännande uppdrag som lärt mig mycket om samarbete, styrning och ledarskap. 

Jag har jobbat som distriktsombudsman för Socialdemokraterna och även varit rådgivare i flera internationella valkampanjer och fått insikt i hur viktigt det är med förtroende och samarbete för att vinna val. Bara genom ett tätt samarbete mellan partidistrikt och arbetarekommuner kan vi nå framgång i Stockholm.

Som kommunstyrelseordförande i Sundbyberg mellan åren 2010-2015 lärde jag mig att styra en komplex organisation med lyxproblemet knakande växtvärk. För att lyckas ta vara på de fantastiska möjligheter tillväxten gav samarbetade vi Socialdemokrater över blockgränsen. Stödet för Socialdemokraterna ökade under perioden och jag blev en av länets mest kryssade kommunalråd. Tillsammans med mina företrädare i kommunen och vännerna i arbetarekommunen kunde vi se hur staden växte mest i landet och mottog en rad priser under de här åren.

De tre senaste åren har jag varit förbundschef på Hyresgästföreningen. Föreningen är med sina 540 000 medlemmar och 850 anställda en av Sveriges största folkrörelser. Att utveckla och förändra en stor folkrörelse är utmanande. Att få vara högsta tjänsteman har också gett en ökad förståelse för det samspel som krävs mellan förtroendevalda och tjänstemän för att nå framgång. Folkrörelsernas betydelse för en positiv samhällsutveckling kan inte nog understrykas och själv har jag varit engagerad i flera av dem.

Socialdemokraterna – en kraft att räkna med i regionen
Socialdemokraterna ska återigen ska bli en kraft att räkna med i regionen därför att vi har en politik som ger ökad trygghet, utveckling och respekt för det gemensamma. Min övertygelse är att ett första steg är högre ambitioner i politiken, en starkare framtidstro och ett nytt politiskt ledarskap. Vi har tre år på oss att visa stockholmarna varför vi förtjänar deras förtroende i valet 2022, och jag är beredd att bidra i det hårda arbete som kommer att krävas. 

Tillsammans ska vi se till att vår region återigen blir en plats för människor att komma till och stanna på för att förverkliga sina drömmar.

Foto: på fotot intervjuas jag av Kevin från Unga Örnar (med bistånd av Anders Österberg) i Akalla.

Publicerat i: / Kommentera

Välkommen till La-la-land, Expressen

Publicerat den 19 maj, 2017

förra veckan 4Igår presenterade Hyresgästföreningen sin årliga Unga Vuxna rapport. Siffrorna förskräcker, bostadsbristen gör det allt svårare för allt fler att kunna flytta hemifrån. Bland annat konstateras att 213 000 unga vuxna bor hemma mot sin vilja, den högsta siffran någonsin.

Av de som har flyttat hemifrån bor 57 procent i en egen bostad, övriga är förvisade till mer eller mindre otrygga boenden. Andrahand, eller tredjehandslösningar, inneboende hos kompisar med mera.

Orsaken är självklart det låga byggandet som varit sedan 90-talet, som skapat en bristsituation som slår hårdast mot de som inte redan är etablerade på bostadsmarknaden. Att inte få möjlighet att skapa sig ett hem, etablera sig och bli vuxen på riktigt, får långtgående konsekvenser. Det blir svårare att etablera sig på arbetsmarknaden när man inte har en bostad, och för den delen skaffa sig en familj.

Men det finns lösningar. Redan idag har kommuner ett antal verktyg som går att använda för att öka byggandet och börja komma i fas med behoven. Som tidigare kommunalråd i Sundbyberg, under flera år Sveriges snabbast växande kommun, är jag väl insatt i hur dessa verktyg kan användas. Bland annat krävs en aktiv markpolitik, en stark allmännytta och ovanpå det en politisk ambition och vilja. Nationella insatser såsom investeringsstöd och rättvisa skatter är en annan viktig ingrediens.

En sak vi införde för 10 år sedan i Sundbyberg var en Bostadsgaranti för unga. Ett förslag som nu Hyresgästföreningen valt allt lyfta som ett bra exempel. Grunden  i garantin handlar om att sätta fokus på att få fram lägenheter till de som idag har det tuffast på bostadsmarknaden – de unga.

Garantin i Sundbyberg fungerade så att de som ställde sig i bostadskön när de var 16 år garanterades att de skulle få ett förstahandskontrakt innan de fyllde 26.

Syftet var flera. Det handlade om att få unga människor att tidigt tänka på hur de skulle lösa sin bostadssituation genom att ställa sig i bostadskön. Med garantin kändes det inte hopplöst. Den andra viktiga delen var att aktivt använda vårt bostadsbolag, allmännyttan är nämligen just ett bostadspolitiskt instrument, för att få fram bostäder som kunde efterfrågas av unga. Bland annat ledde de tydliga ägardirektiven om en garanti fram till att Förvaltaren byggde om uthyrningsrum till små, relativt billiga ettor, som kunde efterfrågas av ungdomar med lägre inkomst. Och i samband med nyproduktion tog Förvaltaren hänsyn till de behov som fanns för att uppnå garantin, vilket ledde till att det byggdes fler mindre hyresrätter.

Hur det gick? Jodå, under alla år jag var kommunalråd lyckades man uppfylla garantin. Ofta fick de som sökte en lägenhet efter 3-4 år, så i Sundbyberg var det möjligt att flytta hemifrån när man var 20. OM man hade en inkomst.

Så det går om man vill, men det kräver att politiken ställer krav och har ambitioner. Det är det som är lösningen på bostadskrisen, politisk vilja och initiativkraft.

Så även fast Hyresgästföreningen i Expressens ögon är irrelevanta, trots att redaktionen ödslar en hel ledartext på oss, så finns det en fungerande ungdomsgaranti redan idag. Och fler kommuner är på väg att haka på. I ett fungerande välfärdssamhälle ska även unga vuxna kunna få ha en plats som de kan kalla hem.

Läs mer: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/har-garanteras-forstahandskontrakt-till-unga

Och debattartikeln här: http://www.dn.se/debatt/rekordmanga-unga-tvingas-bo-kvar-i-foraldrahemmet/

Och rapporten hittar ni här: https://www.hyresgastforeningen.se/bostadspolitik/rapporter/ungavuxna2017/

Och slutligen pressmeddelandet: https://www.hyresgastforeningen.se/pressmeddelanden/1973099/213-000-unga-vuxna-ofrivilligt-hemmaboende-enligt-hyresgastforeningens-rapport-unga-vuxnas-boende

Publicerat i: / Kommentera

Klart grabben måste få äga kor

Publicerat den 4 april, 2016

förstamaj1Med jämna mellanrum dyker de upp, artiklarna där några gamla högprofilerade socialdemokrater som har goda inkomster, lyfts fram som svikare. Några av dem har använt pengarna till att köpa en fin bil, kanske ett dyrt hus eller som Göran Persson gjort, tillsammans med sin fru ett torp, eller om det nu är en gård.

Stig-Björn Ljunggren skriver förtjänstfullt om detta på sin blogg. Stig-Björn konstaterar att den socialdemokratiska tanken, som präglar vår syn på välfärden, inte handlar om att alla ska ha det exakt lika. Folk får gärna tjäna pengar, ju mer ju bättre om det gör dem lyckliga. Men ALLA, obereonde av klass och bakgrund, ska ha möjlighet att bli framgångsrika. Men det kräver ett engagemang och att du är beredd att jobba för det, eller som det tidigare uttryckts ”Gör din plikt, kräv din rätt”.

Det har också varit den bärande idén i det svenska välfärdsbygget. Alltifrån införandet av gratis skollunch, som gjorde att alla barn, oavsett föräldrar, slapp gå hungriga i skolan och fick bättre förutsättningar att lyckas i skolan.

Gratis utbildning, studiemedel, nya chanser i form av studier på KOMVUX eller i ett studieförbund, ja, alla utbildningsinsatser från vaggan till graven har byggt på tron att kunskap är nyckeln till frihet och framgång. Och där är den stora ideologiska konflikten i svensk politik mellan höger och vänster. Socialdemokraterna ser att utbildning och ökad kunskap är nyckeln framåt, medans andra propagerar för sänkta löner och sämre trygghet. Ett exempel är  moderaternas motstånd mot utbyggnaden av högskolan och vuxenutbildning. Lokalt i Sundbyberg bäst personifierat där den nya moderata ledningen tycker att sommarjobb till unga är att ”curla”, samtidigt som vi vet att ju tidigare unga människor kommer ut på arbetsmarknaden, ju bättre går det för dem senare i arbetslivet.

Och för att få ett samhälle där så många som möjligt får möjlighet att uppnå sina drömmar har vi en gemensam välfärdsmodell, där man betalar skatt efter bärkraft och där man mottar stöd och service efter behov. Som självklart skiftar över livscykeln, i unga år och när du äldre kostar du mer, något som du kompenserar under dina produktiva år.

För mig är Socialdemokraterna ett frihetsparti, vår och politikens roll är att skapa förutsättningar för att alla människor ska nå sina drömmars mål. Att Socialdemokraterna inte uppfattas så idag är ett misslyckande.

Därför känns det roligt att få leda Socialdemokraterna i Stockholms läns arbete i Framgångsgruppen. Där ska vi svara på vad som krävs för att alla i samhället ska få de bästa förutsättningarna att kunna nå sina drömmar. Oavsett om det handlar om att äga en dyr, röd och snabb bil, ett spännande jobb, en stor familj eller att äga kor utan för Katrineholm. I det arbetet är alla idéer, tankar och uppslag varmt välkomna.

Publicerat i: / Kommentera

Fler bostäder är enda lösningen

Publicerat den 21 mars, 2016

20131114-222309.jpgIdag presenterar Stockholms Handelskammare en intressant rapport om hur regionens alla naturreservat blockerar bostadsbyggandet. I rapporten konstateras bland annat att de senaste 20 åren har 35 000 hektar mark gått till nya naturreservat, medan bara 7 000 hektar använts till bostadsbyggande.

Slutsatsen är tydlig, kommunernas möjlighet att inrätta naturreservat borde begränsas. Vilket egentligen är en tillbakagång till hur det var före 1999, det var först då som det blev möjligt att inrätta kommunala naturreservat.

skogsmulleI Stockholmsregionen skyddas idag närmare 10 procent av regionens yta av över 300 olika reservat. Det mest tydliga exemplet där olika intressen möts är i frågan om Kymlinge, där det idag finns en i princip färdig tunnelbanestation. Strax söder om stationen är ett 140 hektar stort område redan skyddat, Igelbäckens naturreservat (mer känt som Ursviks motionsområde) trots det finns krav att skydda hela området som naturreservat. I Solna sträcker sig området över ytterligare 160 hektar och strax norr om Kymlingelänken breder sig Järvafältets enorma naturområde ut sig. Så det är knappast någon större brist på grönyta i Sundbyberg och vår närhet.

Handelskammarens konkreta förslag är bra, jag är en stor vän av det kommunala planmonopolet men i en region som Stockholm behöver blickarna höjas över kommungränserna. Tills bostadskrisen är löst borde bostadsbyggande gå före nyinrättande av naturreservat. Det enklaste sättet att garantera det är att Socialdemokraterna och Moderaterna i regionen tar sitt ansvar och stänger naturreservatsdörren för övriga partier.

Tror att de allra flesta gamla kollegor känner igen att krav på inrättande av naturreservat är mer regel än undantag i de flesta majoritetsförhandlingar. Om dessa krav inte tillåts bli en kabinettsfråga går det helt plötsligt att frigöra stora ytor i en rad kommuner.

Ska vi klara av att bygga det stora antal bostäder som krävs räcker det dessutom inte i längden med små in-fill projekt här och där. Det krävs stora nyutbyggnadsområden, där det går att komma upp i volym vilket också skapar förutsättningar för en större industriell produktion. Vilket i sin tur får ned priset och gör att nyproducerade bostäder kan efterfrågas av fler.

Kymlinge/Stora Ursvik, med en möjlig byggnation av sammanlagt kanske 12 000 bostäder och Barkarbystaden med 20 000 bostäder är två bra exempel. Där det stora antalet bostäder gör det möjligt att räkna hem nyinvesteringar i infrastruktur, kollektivtrafik och annan offentlig service såsom skolor och förskolor. Som ett plus blir även befolkningsunderlaget tillräckligt stort för att möjliggöra en lokal kommersiell service bestående av restauranger och butiker.

Och låt dagens naturreservat få vara som de är, men låt oss undvika att inrätta fler.

Publicerat i: / Kommentera

Årets aprilskämt kom tidigt – ”Fem höjer ambitionen”

Publicerat den 18 februari, 2016

PGENDE~1I slutet av förra året bildades en ny majoritet i Sundbyberg bestående av M, MP, L, C och KD. Fempartikoalitionen gjorde en stor poäng av att Sundbyberg led av växtvärk, staden som de senaste åren vuxit mest i landet skulle nu ta en annan inriktning. I bostadskrisens Sverige var vi många som lyfte på ögonbrynen när ambitionen nu skulle sänkas.

Därför är det med stor glädje som jag ser att det nya styret gör en stor poäng av att de ska ”höja ambitionen” och leverera 18 000 nya bostäder fram till 2030. Glädjen blev dock kortvarig.

Vid en genomgång av de nya högre ambitionerna kan det konstateras att under de månader som den nya majoriteten har styrt har det inte tillkommit ett enda nytt projekt. Möjligen är det inte heller realistiskt att få fram nya projekt på bara fyra månader, men att göra sken av att man höjt ambitionsnivån trots att det rör sig om redan befintliga planer känns som att underskatta kommuninvånarnas intelligens ordentligt. Det gäller att hålla sig till sanningen om man ska förtjäna folks förtroende.

rissne entreEtt av de sista uppdragen som gavs innan maktskiftet handlade bland annat om västra Rissne, där den tidigare koalitionen tog initiativ till att i samband med den nya tvärbanan möjliggöra bebyggelse längs Kavallerivägen mot Bankhus 90. Något som bland annat uppmärksammades i tidningen Mitti under hösten.
Glädjande är dock att ett projekt som stoppades tidigare av Miljöpartiet nu aktualiseras. Projektet Ekbacken med 50 lägenheter, där några träd ledde till att projektet ansågs vara omöjligt att driva vidare, räknas med i prognosen. Om MP bytt åsikt kring detta projekt är jag den första att hoppa jämfota av glädje.

I de prognoser som den nya majoriteten nu gör vågen för utgörs 4 300 av nya bostäder i de kommande etapperna av Ursvik. Ett arbete som pågått i flera år där tätheten ökades och antalet lägenheter därmed blev 1 000 fler än de ursprungliga planerna. Som kommunfullmäktige antog FÖRE maktskiftet. Ökad täthet skapar bättre förutsättningar för kommersiell och offentlig service, så det är bra att det nya styret inte sänker ambitionen utan låter tidigare planer ligga fast.

I Rissne finns flera planer kring förtätning runt Rissneleden, bland annat SMÅAs projekt som arbetades fram redan under min företrädares tid. Under de senaste sex åren tillkom dessutom planen för bostäder på det gamla stadshuset. Utöver det har Skanska och Veidekkes projekt kommit en bit på väg och tillkom för något år sedan gjordes förtätningarna kring Capmans fastighet kallad Lådmakaren. Men besluten om dessa projekt fattades FÖRE maktskiftet.

micke TDet har således inte tillkommit en enda lägenhet under den nya ledningens tid, den ambitionshöjning som den nya blågröna majoriteten skryter om utgörs helt av projekt initierade före maktskiftet. Jag hoppas, men är inte helt övertygad om, att de klarar av att förvalta det arv som de fått. Konstateras kan att ambitionen dock fortfarande är 5 000 lägenheter färre än vad som skulle varit möjligt om området kring hörnet i norra Kymlinge exploaterades.

Saknas i prognosen görs även Råstagaraget, där det tidigare styret , med Centerpartiet i spetsen, fick till ett avtal med SL om att flytta bussgaraget för att möjliggöra 500 – 600 nya bostäder.

Men prognoser är prognoser, ska bli spännande att se hur arbetet med att driva vidare de planer som den tidigare koalitionen drivit fram blir verklighet. Och vem vet, så småningom kanske det nya styret klarar av att få fram egna nya projekt.

Så länge får jag vara glad för att den nya majoriteten så här långt inte valt att stoppa något av de projekt som redan påbörjats.

Publicerat i: / Kommentera

Det går om man vill

Publicerat den 15 februari, 2016

PGENDE~1För några veckor sedan pratade jag med Annika Billström, ordförande i Stockholms kommunstyrelse 2002-2006 ni vet. Redan på hennes tid rådde det bostadsbrist, men med ambitiösa 20K (20 000 nya bostäder) togs krafttag för att få igång byggandet. Många skakade på huvudet åt ambitionen, men hon lyckades. Sedan dess har bostadskrisen förvärrats flera gånger om, idag beräknas bristen vara 700 000 bostäder de kommande tio åren. 

Idag är bostadskrisen inte bara ett storstadsproblem, utan det råder brist i en klar majoritet av Sveriges kommuner, samtidigt som behoven ser väldigt olika ut från region till region. Även problembilderna skiljer sig åt, i många delar av landet finns en stark vilja bland politiker och tjänstemän att bygga men det saknas intressenter. I Stockholmsregionen är tyvärr problemet det motsatta.

För att öka incitamenten för fler kommuner att börja bygga genomfördes Sverigeförhandlingarna under förra mandatperioden, där Stockholmskommuner blev lovade tunnelbana i utbyte mot nya bostäder. Förhandlingarna var lyckade och ledde bland annat fram till en överenskommelse om att bygga ut blå linjen norr och söder om staden, till Järfälla och Nacka.

I Sundbyberg var alla gruppledare överens om att till förhandlingen skicka in markägaren Vasakronans utredning om Kymlinge, men med ett tydligt missiv om att det saknades politisk majoritet för att bygga i Kymlinge. I grunden är problemet att Socialdemokraterna är ensamma om åsikten att området närmast Kymlingelänken kan utvecklas för arbets- och bostadsändamål, även fast Moderaterna öppnade dörren på glänt. Jag träffade dock Vasakronan vid några tillfällen, tillsammans med dåvarande oppositionsråd Mikael T Eriksson (M) för att, förutsättningslöst, prata om lösningar. Det var naturligt för mig som Kommunstyrelsens ordförande att prata med oppositionen i en sådan viktig fråga, och det rörde sig naturligtvis aldrig om förhandlingar eftersom överenskommelsen fanns, utan om just förutsättningslösa samtal. Tyvärr smälldes dörren igen efter att M gjorde upp med fem3 MP och L om att till KF lägga fram ett förslag om att istället utöka befintligt naturreservat, som med stöd av SD fick majoritet i kommunfullmäktige.

Det ovanstående stycket är krångligt, jag vet, men det är viktigt för att förstå låsningen. Den långa meningens korta buskap är egentligen: Vi i S har velat utveckla utvalda delar i Kymlinge från dag ett, men för att få ihop ett hållbart styre av kommunen fick vi lägga oss i frågan. I sak har vi haft samma ståndpunkt hela tiden, och det har aldrig varit någon hemlighet – varken igår eller idag.

Jag har påpekat det flera gånger – men här kommer det igen – den överenskommelse som tecknades i samband med valet 2014, om att inte röra Kymlinge under mandatperioden, har respekterats. Men när Centerpartiet valde att lämna den tidigare koalitionen och ingå ett nytt samarbete med M och MP var sakskälet ändå Kymlinge.

Sundbybergsexemplet sätter fingret på en av regionens största utmaningar – ledande politikers bristande vilja att bygga. För även fast marknaden finns för att bygga sätter politiker och tjänstemän i alldeles för många fall stopp. Stockholmsregionen är redan idag glest byggt och det är inte brist på gröna ytor – däremot är det en enorm bostadsbrist.

Jag är övertygad om att de som vill bo i de centrala delarna av Stockholm gillar de urbana värden som finns här – god kollektivtrafik, god kommersiell och offentlig service, sådant som hänger ihop med befolkningstäthet. Samtidigt som det är nära till parker och grönområden, bland annat Igelbäckens naturreservat i Solna/Sundbyberg, som är närmare 300 hektar stort. Från Ursvik motionsområde kan du i princip röra dig i naturreservat ända upp till Sigtuna. Mil efter mil av skog och grönska. Utifrån det blir det ännu svårare att förstå det stora motståndet mot bostäder i Kymlinge. Framförallt med tanke på att en majoritet av Sundbybergarna är för bostäder i området enligt en opinionsundersökning som gjordes förra året.

Jag börjar mer och mer dela KTH-professorns Hans Linds åsikt om att kommunernas planmonopol borde luckras upp. Områden som är av stor regional betydelse bör kunna undantas.

Publicerat i: / Kommentera