”Är Sundbyberg den sista sovjetstaten?”

Som politiker är det normalt att ha kontakt med media. För det handlar både om att genomföra saker: och att berätta vad man gjort. En gång träffade jag ett TV:team för en intervju. När vi var klara gick kameramannen iväg. Då säger journalisten att ”intervjun är avslutad, men såhär utanför den, beror det på Sundbybergs politiska läge? Kan du berätta lite mer om det? Och vad tycker du om Moderaterna egentligen?”

Samtidigt ser jag hur han liksom vinklar mikrofonen mot mig för att fånga upp allt ljud. Det är så odiskret att jag tror han skämtar. Men icke – för han fortsätter med att igen säga ”såhär utanför intervjun alltså.. i förtroende…” Jag ser hur han tänker att nu kommer hans genombrott, nu ska jag säga något om att ”Norge är den sista Sovjetstaten”.

Ledsen att göra dig besviken du!

Lite liknande känns det när TV 4 de senaste dagarna valt att sätta bilden av att Sundbyberg har en ”chefskarusell” utan dess like. Trots att Sundbyberg inte sticker ut på något sätt. Sundbyberg har ett 80-tal chefer. Vi är Sveriges snabbast växande kommun på en arbetsmarknad med extrem konkurrens. Det är inte konstigt att chefer hittar nya jobb eller slutar.

TV 4 uppmärksammar att två chefer förra året fick en överenskommelse med staden om att avsluta sina tjänster. I år är det fem chefer. I några av dessa fall är det pensionsuppgörelser. I andra fall finns det andra förklaringar. Alla tjänster besätts inte.

När en stad växer från 37 000 invånare till 65 000 invånare på bara några år påverkas även organisationen. Ibland även på personalsidan.