Att upptäcka bajs

Mellan alla bygg-, planerings- och budgetmöten hinner jag med några verksamhetsbesök varje vecka. Den här veckan blev det på två förskolor. Milots och Granatäpplets förskola i Ursvik.

Det är i förskolan som den stora tillväxten i vår verksamhet sker. Varje år föds det ca 800 barn och 90 procent av dem börjar förskolan ett år senare. Trots det så får alla plats. De närmaste åren kommer vi fördubbla vår förskola.

När jag gick i förskolan var den pedagogiska delen begränsad till att vi fick klippa och klistra i en bok. Men sedan 1998 finns det en läroplan och förskolan bedriver en kvalificerad pedagogisk verksamhet. Med fokus på lek och glädje såklart. Vilket är bra, när man har roligt lär man sig mer, även i skolan. Något som Björklund uppenbarligen inte förstått.

Mycket fokus är på naturvetenskap och språk vilket blir tydligt på mina besök. I Ursvik är det dessutom nära till vårt naturreservat vilket gör att barnen ofta är ute i skogen.

– Jaha, vad gör ni där då? frågade jag lite försynt en grupp femåringar.

– Samlar pinnar, svarade en liten kille.
– Och kottar, nämnde en annan.
– Och så tittar vi på bajs, berättade en liten tjej storögt. Och där borde jag undvikit följdfrågor, men,

– Jaså, bajs, vaddå för bajs?

Och sen fick jag en rejäl genomgång i ämnet, lite längre och mer detaljerat än jag hade hoppats på.

Rundturen avslutades med tips på bra utflyktsmål i Ursvik. Fick en hel del nya uppslag.

Så som julavslutning i år tänkte jag ta med hela kansliet på utflykt och titta på sniglar, samla pinnar, klappa korna, klättra i träd och höjdpunkten blir varm chokladmjölk med frukt. Har vi tur så får vi också se lite bajs. Ska bli skoj.