Blockpolitikens död

Att det politiska minnet är kort vet alla vi som har politik som intresse. Till exempel verkar många ha glömt att det fanns en tid då enskilda partier gick till val som just ett parti.

Något som många i Stockholmsregionen också glömt var att Moderaterna och Folkpartiet i princip var jämnstarka i valet 2002 2002. Då röstade 15,2 procent på Moderaterna och 13,3 på Folkpartiet.

Den moderata politiken var utdömd, Reinfeldt lade till ”Nya” före partinamnet, bytte kommunikationsplattform och påbörjade förnyelsen.

Tillsammans med de tre borgerliga partierna skapades ”Alliansen”. En konstruktion som stärkte dåvarande oppositions trovärdighet som regeringsalternativ. Som lett fram till två valsegrar. En ”Allians” som idag samlar mindre stöd i opinionen än S/MP, och får väl därmed ses som ett mindre trovärdigt regeringsalternativ.

Själv tycker jag det mest logiska är att varje parti funderar på hur man maximerar stödet till det egna partiet.

Jag är väldigt nöjd med att Stefan Löfven och Carin Jämtin är tydliga med att vi går till val med vår egna politik. Efter valet förhandlar vi fram en regeringsbildning utifrån valresultatet för att skapa ett stabilt regeringsunderlag. Efter att i tre år lett ett brett samarbete bestående av Socialdemokrater, Miljöpartister, Centerpartister och Kristdemokrater är jag än mer stärkt av hur viktigt det är att bryta blockpolitiken.

Som i allt berikar olikheter. Vi har fått nya uppslag och idéer. Med olika perspektiv, har politiken gemensamt utvecklats. Ibland har det varit tufft, men alltid givande. I ett samarbete måste alla få vinna, vilket inte är så lätt.

Mot ökat samarbete och dialog, något som har starkt stöd i den allmänna opinionen, står blockpolitik och ”Alliansen”.