En dag i Malmö

Tillbringat dagen i ett regnigt Malmö (skånsk vinter helt enkelt). Mycket inspirerande och intressant att ta del av utvecklingen, från en döende industristad i slutet av 90-talet till dagens spännande Malmö.

När jag bodde i Helsingborg i början på 90-talet var Malmö slitet, grått och trist. Det fanns aldrig något skäl att åka dit, än färre att flytta dit. Den omvandling som skett sedan dess är otrolig. Som kommunalråd Anders Rubin sa, ”har man varit på väg att dö som stad måste man våga satsa. Då säger man aldrig nej.”

Ett av de viktigaste målen var att få fram fler arbetsplatser och höja utbildningsnivån. Chansen kom när Göran Persson byggde ut högskolan, Malmö fick sin egna som placerades i mitten av stan, precis vid Centralstationen i gamla varvsområdet. Runt högskolan har det nu etablerats ett antal arbetsplatser, idag arbetar fler i området än när det en gång var varv.

Intressant är också hur Malmö väljer att växa genom förtätning. Dels genom att gamla industriområden ställs om, Bo01 är ett bra exempel på det, men även genom förtätningar i bostadsområden. Men staden växer bara inte, tillväxten präglas av spännande arkitektur, högt ställda miljökrav och ett helhetstänk. Allt det som alltför oftast verkar saknas i Stockholm.

Bo01 är ett inspirerande område, med tätare bebyggelse, varierande höjd, arkitektur och med närhet till service. Dessutom välanpassat för gång- och cykeltrafik, med goda bussförbindelser. Området har växt fram tillsammans med många olika aktörer vilket bidrar till en positiv konkurrenssituation. Mitt i området tornar Turning Torso upp, som ett bra exempel på god arkitektur (desto sämre ekonomi dock).

Som en av de viktigaste framgångsfaktorna pekar politisk mod och vilja fram. Det krävs att den politiska ledningen fokuserar på tillväxt och ställer krav. Lärorikt och inspirerande inför det forsatta utvecklingen av Sundbyberg. Kan konstatera att det likheterna är större än olikheterna mellan våra två städer.