En öppen stad ej en befäst

Redan de gamla grekerna tyckte Sundbyberg var färdigbyggt. Sen dess har mycket hänt.

I några år har Sundbyberg nu varit Sveriges snabbast växande kommun. Förra året växte vi med 3,2 procent. De positiva effekterna är många. De senaste åren har många nya butiker och restauranger öppnat. Vi har investerat tiotals miljoner i parker och gatumiljöer.

Av de över 40 planprocesser som pågår för tillfället är ingen överklagad.

Det finns en rädsla för att vi bygger bort något. Sundbybergsandan. Småstadskänslan. Närheten.

Själv tror jag det är tvärtom. En stad som utvecklas blir mer dynamisk, mer spännande. Det blir än närmare mellan oss som bor här. Ju fler vi är, ju bättre lokalt utbud av service, som gör att vi kan fortsätta vara en riktig småstad.

Men vi måste också klara av tillväxten. Det gör vi idag, även fast det är tufft. Men en viktig del av Sundbybergsandan är att vi blickar framåt. Aldrig står still.

Jag är glad över att inte politikerna tyckte att Sundbyberg var färdigbyggt när Storskogen byggdes på 50-talet, när Ör byggdes på 60-talet, Hallonbergen 70-talet och Rissne på 80-talet.

Men som Thoursie sa i Sundbybergsprologen ’En öppen stad – ej en befäst – bygger vi tillsammans’.