Fler ska få höra väckarklockan ringa

Varje morgon, när klockan börjar ringa, längtar jag för några minuter till pensionen. Men efter två snooze, en varm dusch och lite the senare så är jag redo för jobbet. Var därför lite skeptisk när Stefan Löfven gav följande löfte i sitt sommartal: 

Vi vill ge fler en lite jobbigare morgon. Men ett betydligt bättre liv.

Ord och inga visor. 400 000 människor har idag inte något skäl att ställa sin väckarklocka. Inte för att de inte vill. Utan för att de idag inte får plats på den svenska arbetsmarknaden. Efter sju år med en moderat regering är arbetslösheten högre än när de tillträde. Carl Bildts gamla citat ”ett misslyckande ska kallas för vad det är” känns lika relevant nu som när de hade regeringsmakten 1991-1994.

Istället för att rusta människor för ett arbete har allt handlat om att göra det ”lönsamt” att arbeta. Genom att sänka skatten för de som redan har ett jobb. Och försvåra för de som befinner sig i utanförskap. Sju år senare kan vi konstatera att det inte gett önskad effekt. Och då väljer Moderaterna att sänka skatten en femte gång. 

Den höga arbetslösheten drabbar några kommuner hårdare än andra. I Dagens Samhälle uppmärksammades att antalet utsatta på arbetsmarknaden (enligt Arbetsförmedlingens definition) har ökat kraftigt i vissa kommuner. Som utsatta räknas personer som står långt från arbetsmarknaden beroende på låg utbildning, språkbegränsningar eller sjukdom. I Sundbyberg är 71 procent av de arbetslösa utsatta.

Antalet har ökat kraftigt från 2004, en sammanlagd ökning med 138 procent i Sundbyberg. Vi är idag den kommun i landet, efter Södertälje och Botkyrka, som har flest utsatta.

De mest utsatta på arbetsmarknaden behöver mycket stöd för att bli rustade för att ta sig in på arbetsmarknaden. Många av dem borde få insatser från Försäkringskassan, men eftersom nålsögat blivit mindre så blir det istället kommunerna som får ta ansvar.

Sundbyberg gör sitt bästa för att ta sitt ansvar. Det är tungt, med tanke på att kommunerna är de som fått betala det mesta av Anders Borgs 120 miljarder i skattesänkningar.

Sundbyberg satsar idag på SFI, vuxenutbildning, praktikplatser och KVA (kommunala visstidsanställningar). Utifrån förutsättningarna dessutom med stora framgångar. Men vi är inte nöjda, vi måste göra mer. Bland annat vill vi förbättra samverkan med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, jobba mer aktivt med praktikplatser, KVA och språkundervisning.

Regeringens lokale representant (aka oppositionsrådet) är dock tydlig med att det är att ”skylla ifrån sig” att använda Arbetsförmedlingens statistik. Och all forskning visar att bara ”skattetrycket” sänks så kommer det att lösa sig. Trots att arbetslösheten efter fyra jobbskatteavdrag är HÖGRE än tidigare. Men det är minsann ”den internationella konjunkturens fel”. (Fakta är dock att Sverige har högre arbetslöshet än till exempel Danmark, StorBritanninen, Holland, Tyskland, österrike och andra länder vi brukar jämföras med. Dock lägre än krisländerna Spanien och Grekland!)

Det som blir tydligt är att regeringen saknar ambitioner. Kommunerna kan göra mycket, men i slutändan är arbetslösheten en nationell angelägenhet. Och ska så vara. Stefan Löfvens mål är EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Ingen omöjlighet, Göran Persson (som satte målet fyra procents arbetslöshet, hälften av vad vi har idag) nådde sitt mål.

I min värld ska Sverige ha högre ambitioner än hög arbetslöshet eller sänkta löner. Fler ska vakna till en väckarklocka och få känna tillfredsställelsen med att gå till ett jobb och behövas.