Forum för samhällsbyggare

november 6, 2014 11:14 f m

I början på 2000 blev jag kontaktad av Stig-Björn Ljungren, den s-märkte statsvetaren från Uppsala. På den tiden arbetade jag på ett bemanningsföretag, mitt politiska engagemang begränsades till en plats i kommunfullmäktige och en ledamotsplats i Utbildningsnämnden. Stig-Björn ville träffas för en intervju om min syn, som ung och politiskt engagerad, på näringslivet.

Sagt och gjort, vi träffades över en kopp kaffe. Som aktiv i politiken, samtidigt anställd på ett tjänstemannaföretag och ofta uthyrd till mindre tjänsteföretag, kände jag att den socialdemokratiska synen på företagande inte riktig var i takt med samtiden. Okunskapen var dock ömsesidig, få av de företagare jag träffade förstod hur de politiska processerna fungerade. Vilket på ett sätt förvånade, Sverige har under 1900-talet präglats av en god dialog mellan näringsliv och politik, som lett fram till breda lösningar och överenskommelser. Bland annat har det bidragit till en tradition på den svenska arbetsmarknaden där arbetsmarknadens parter förhandlar och gör upp avtal, som skapar långsiktighet och stabilitet.

Men den gamla Saltsjöbadsandan byggde mycket på en gammal ordning. Direktörerna från de stora industrierna träffade i sin tur de fackliga representanterna, diskuterade och gjorde upp. I slutet på 90-talet såg vi en annan industri växa fram, framförallt i södra Sverige, bestående, av mindre och medelstora företag i branscher där tjänster såldes istället för varor.

Samtalet mellan mig och Stig-Björn ledde fram till en förfrågan om jag var intresserad av att hjälpa till att skapa en mötesplats mellan politik och näringsliv, för en ny generation. Finansiär och initiativtagare var HG Wessberg, som då var VD på Industriförbundet.

Eftersom jag är en stor vän av dialog och jag är övertygad om att samtal skapar förståelse och respekt valde jag att engagera mig. Från början var det viktigt för mig att mötesplatsen skulle vara öppen för bara Socialdemokrater och företagare, för att undvika partipolitiskt käbbel. För att nätverket och mötesplatserna skulle vara oberoende och fristående från inflytande av Industriförbundet var vi överens om att bilda en ideell förening. Föreningens namn blev Forum för samhällsbyggare och idéen var att samla samhällsbyggare från poltik och näringsliv.

Själv var jag engagerad i nätverket fram till 2003. Under den tiden arrangerades en rad spännande och bra möten, med olika teman. Innehållet handlade om frågeställningar som berörde våra båda världar, alltid med bra dialog och diskussion som grund. För mig var det väldigt lärorikt och jag fick många nya perspektiv med mig. Företagarna fick en ökad förståelse för hur politiker tänker och resonerar och vice versa. Flera företagare tog dessutom steget fullt ut och engagerade sig politiskt på olika sätt.

Under hela projektet misstänkligjordes Forum för samhällsbyggarna av kretsar inom socialdemokratin. Själv utmålades jag som en näringslivslakej, senast i en konspirationsrik skönlitterär tegelsten som varit väl omskriven. De här reaktionerna förvånade mig. Vilken tilltro har man till socialdemokratiska kommunalråd, riksdagsledamöter och fackliga förtroendevalda om man tror att de inte klarar av att träffa företagare utan att bli indoktrinerade?

Jag hyser fortfarande stor respekt för att HG Wessberg med flera vågade skapa ett forum där socialdemokrater fick möjlighet att träffa företagare. Jag önskar att socialdemokraterna som parti utvecklade egna sådana forum i framtiden. För möten och dialog är alltid bra, framförallt i ett land med vår tradition av att finna breda lösningar på samhällets utmaningar.

Nätverken i Forum för samhällsbyggare byggdes upp under två år, några av de kontakterna som skapades då finns kvar än idag. Behovet av fler mötesplatser mellan politik och näringsliv är lika stort idag som då. I min roll som kommunstyrelseordförande träffar jag regelbundet stora som små företag. De erfarenheter jag bär med mig från tiden i Forum för samhällsbyggare har jag stor nytta av i mitt nuvarande arbete. Jag önskar att fler socialdemokrater hade fått ta del av den erfarenheten.