Granatäppelblomning

I torsdags var jag inbjuden att delta vid en minneshögtid för att uppmärksamma att det var fem år sedan som författaren Mehmed Uzun gick bort.

Mehmed Uzun föddes i Siverek i sydöstra Turkiet/norra kurdistan. Under sin gärning gav han ut en lång rad böcker, de flesta på kurdiska. De flesta handlar om exilens isolering, om hans och många andras kamp för rätten till sitt språk, sin historia och sin kultur. 

Tidigt sattes han i fängelse i Turkiet och flydde till Sverige 1977. Här fick han politisk asyl. I början av 2000-talet åtalas han för förräderi mot Turkiet, på grund av sin roman ”Ljus som kärleken, mörk som döden”. Stödet från väsvärldens ledande författare, politiker och människorättsaktivister var stort. Rättegången uppmärksammades och han frikändes.

Mehmed Uzuns verk är väl värda att läsa. För honom är litteraturen ingen inkomstkälla, utan i första hand en politisk handling. Och den lärdom jag drar är att alla kan göra något för att få till en förändring. Antingen om man väljer att bli politiskt engagerad som jag, eller att använda det mest grundläggande som finns, språket. Och att kampen för frihet måste bedrivas på många och olika sätt. Men för det behövs det modiga människor. Mehmed Uzun var en modig man.