Hallonbergen

Rykte och verklighet är inte samma sak, som ni säkert vet. Ett område som jag ofta får frågor om är Hallonbergen.

Ibland låter det som att vi politiker bara lovar och pratar, utan avsikt att göra något. Det är inget jag blir mer less på än just det. Jag gick med i SSU 1994 just för att jag ville göra något. Idag så är jag fortfarande Socialdemokrat för jag tycker att ojämlikhet inte ska finnas. Stadens viktigaste uppgift är att bidra till att alla människor ska få så många chanser som möjligt för att skapa sig ett bra liv. Från man föds tills ålderns höst.

Jag tror på begreppet Egenmakt. Att ge människor förutsättningar för att själv bidra och förändra. Jag som politiker jobbar för att Hallonbergen ska få bättre förutsättningar – men sen är jag övertygad om att det är de boende som bäst vet hur man ska göra. Flera av våra förtroendevalda socialdemokrater kommer från Hallonbergen. De är såklart jätteviktiga för utvecklingen, men det räcker inte.  

Men jag då? Vad har jag gjort för hallonbergen?

Tillsammans med samarbetspartierna har vi satsast 300 000 kronor på en medborgarbudget. Där ungdomarna själva får bestämma hur pengarna ska användas.

Vi har öppnat nytt bibliotek, Kulturcentrum och lagt konstgräs på flera fotbollsplaner. Men den stora satsningen från vår sida är egentligen konstprojektet Parklek 2. Tillsammans med Marabouparken, konstnären Kerstin Bergendahl och byggherrar har vi tagit ett omtag kring den fortsatta utvecklingen i Hallonbergen och Ör. För oss är det viktigt att få en väl fungerande dialog om hur området ska utvecklas.

 Med konsten som mötesplats har vi lyckats få till möten och träffar som vi aldrig skulle lyckats med annars. Vi har fått nya idéer och uppslag, upptäckt problem och utmaningar. 200 personer har på olika sätt varit engagerade i arbetet och det har varit väldigt roligt från början. Jag har mött mycket frustration och ilska, men även ett starkt engagemang och kärlek till områdena. Nu är vår utmaning att på bästa sätt sy ihop alla olika tankar, perspektiv och ideer. Ingen kommer få sin vilja helt igenom, men förhoppningsvis får alla med sig tillräckligt mycket för att känna sig nöjda. Men det kan vi bara göra tillsammans.

Jag har lagt ned otaliga timmar på möten, knackat dörr i området, försökt vara så närvarande som möjligt. Jag har gjort mitt bästa för att aldrig tacka nej till en förfrågan. Och det är inte alltid så att de jag träffar tycker som jag, men det är dialogen och samtalet som faktiskt är det viktiga.
Vi är många som kämpar för Hallonbergen, som vill att det ska fortsätta utvecklas.