Har väljarna fel?

I Sverige har vi ett flerpartisystem med proportionella val till våra församlingar på lokal, regional och nationell nivå. Utifrån hur väljarna röstar får vi förtroendevalda skapa hållbara majoriteter för vår politik. Med åtta partier (i vissa lokala organ många fler än så) har det blivit svårt att bilda traditionella majoriteter, istället växer det fram samarbetsinriktade styren med många olika konstellationer.

Medveten om problemet att bilda en rödgrönmajoritet har Stefan Löfven från före valet försökt finna en blocköverskridande samverkan, men blivit avvisad av de borgerliga partierna (framförallt Centerpartiet). ”Vi tänker inte stötta en rödgrön budget” har det hetat. Det övergripande målet för de borgerliga har varit att bevara blockpolitiken, även fast det leder till att Sverigedemokraterna fått mer makt än deras väljarstöd berättigar. Jag svårt att förstå varför det ska finnas fyra borgerliga partier om de ändå går till val på en gemensam plattform. Är inte själva idén med att ha ett flerpartisystem att väljarna röstar på det parti man tycker bäst om, därefter förhandlar vi utifrån vårt väljarstöd fram en majoritet. I ett flerpartisystem fungerar inte traditionell blockpolitik.

Jag tycker att det svenska flerpartisystemet har många fördelar, det leder till breda lösningar och att de olika partierna berikar varandra och att inget parti får fullt genomslag för sin politik. Vilket är bra, tiden då det bara fanns en väg och en lösning på samhällsproblemen är förbi, samhället och därmed politiken är för komplex för det.

Efter en period av blocköverskridande samarbete lokalt ser jag flera fördelar med bred samverkan. Förslagen diskuteras mer och blir därmed mer genomarbetade när de väl kommer till beslutande organ. Olikheterna berikar i samarbetet och gör att vi tidigare för breda diskussioner som leder till att vi i konstruktiv anda löser problem utan ideologiska skygglappar. Det fungerar på lokal nivå och har tidigare fungerat på nationell nivå. Ett blocköverskridande samarbete innebär alltså inte att någon stöttar någon annans budget, utan att partierna förhandlar fram en gemensam budget, där partierna är överens om de olika prioriteringarna.

Med fler partier i våra parlament ställs det större krav på de förtroendevaldas vilja att ta ansvar. De måste dessutom vara öppna och resonerande, och fokusera på att finna vägar till kompromisser istället för konfrontation. Här kan alla partier och partiledare behöva idka lite självkritik.

Men oavsett valresultat så är en sak säkert, väljarna har aldrig fel. Utifrån vår övertygelse som politiker måste vi göra vårt bästa för att ta ansvar för den parlamentariska situationen. Att förändra spelreglerna i riksdagen för att bevara blockpolitiken, som de borgerliga föreslog igår, är fel väg att gå.