Hur högt får man stöna egentligen?

Har som ambition att några gånger i veckan besöka det lokala gymmet och utföra vad som kan kallas för ett medelmåttigt försök till träning. Inleder med steg- och dragmaskinen i 25 minuter. Därefter diverse övningar i mer eller mindre avancerade styrketräningsmaskiner. Bröst, rygg, arm, mage och ben är de muskelgrupper jag identifierat som träningsbara i det breda utbudet av maskiner.

Hierarkin på gymmet är välutvecklad och accepterat. Om jag förstår det hela rätt så avgör muskelmassan hur högt du får stöna i samband med tränandet. De riktigt stora muskelbergen är många och högljudda. Men som den blygsamme person jag är anstränger jag mig till det yttersta för att under träningen bita ihop och vid behov utstöta tysta ’umpfanden’ när det är tungt. Typ en tyst viskning. Men om några år kanske den tysta viskningen kan ersättas av halvkvävda skrik. Större än så lär jag aldrig bli.

Men som socialdemokrat så tycker jag att en god hälsa ska vara en rättighet för alla. Så därför är det viktigt att staden kan erbjuda generöst stöd till föreningslivet, med nolltaxa på alla våra anläggningar för barn- och ungdomslag. Dessutom håller vi på att se över stödet till föreningslivet. Målet är att få ett bra stöd som bidra till att så många som möjligt ska kunna engagera sig i idrottsliv, oavsett föräldrars inkomst.

Men det är även viktigt att vara en god arbetsgivare. Därför är jag glad över att vi förra året fördubblade det bidrag vi ger till personalen i staden vad gäller träning och aktivitet.