Ingen kan höra dig skrika i kommunhusets källare

Imorgon har jag varit kommunstyrelseordförande i exakt tre år. Många timmar i Sundbybergs kommunhus har det blivit sen dess. Några av dem i källaren.

Det finns många fördomar om kommunhus. Vissa sanna. Vårt nuvarande kommunhus är en avlång, gul tegelbyggnad från mitten av 80-talet. Korridorerna är breda och ödsliga, med en ljusgul nyans (samma som jag målade min lägenhet med 2002, så början på 2000), mattorna är gråa med kaffefläckar.

Huset är byggt i en tid när möten var något man hade i speciella rum. Bokade långt i förväg och med tydliga dagordningar. Ingen spontanitet här inte.

Många är de gånger jag irrat runt på jakt efter rätt mötesrum. Oftast brukar det vara någon snäll medarbetare som lotsat mig rätt. Någon enstaka gång har det varit någon mindre snäll medarbetare som lotsat mig till fel.

Nere i källaren finns kommunhusets gym inträngt. Sena kvällar och helger har jag smygit mig ner. Alltid med en rädsla för att fastna i någon av maskinerna. Ingen skulle höra mina desperata rop på hjälp. I det nya stadshuset kommer det bli ett nytt gym med maskiner utvecklade i modern tid.

Flytten till vårt nya stadshus i Hallonbergen ser jag framemot. Blir öppna kontorslandskap, många mötesrum, ett hus byggt för att människor ska träffas och utbyta information. Nytt, fräscht och modernt. Där vi även får plats med nya tjänstemän nu när vi fortsätter växa mest i landet.  Ska bli skoj.

Är övertygad om att det kommer bli ett positivt lyft för kommunen.