Konstig konst

Medborgarbrevens tema brukar vara delvis säsongsberoende. Inför midsommar om varför staden inte arrangerar midsommarfirande, på hösten om alla löv på marken, på vintern snö och så vidare.

Nytt för i år är breven om dansande människor i trädgårdarna.

Efter lite detektivarbete visade sig mailen vara en reaktion på ett 10-dagars performance vid namn ”Topologie”.

På konsthallen Marabouparkens hemsida står följande: ””Topologie” är ett projekt av de franska koreograferna Annie Vigier; Franck Apertet och innebär att fem dansare rör sig utmed en speciell graf i hela Sundbyberg och utvecklar en koreografi som uppstår i mötet med stadens arkitektur, dess innevånare, och de sociala normer och lagar som sätter gränser och formar våra rörelser i staden.”

Själva idén, en performance som även genomförts i New York, är att studera reaktionen när konsten påverkar i vardagen.

Många förfäras över att detta överhuvudtaget kallas för konst. Där är jag av en annan uppfattning. Det finns olika uttryckssätt. Musik, poesi, dans eller som i det här fallet performance. Kultur ska väcka känslor. Positiva, negativa. Det ska utmana, kunna vara oberoende. Testa gränser (men inte begå lagbrott).

Det mår samhället bra av.