Lyssna på Karins mamma

Vi var många som åkte hem från kongressen med ett leende på läpparna. Det hade varit en bra stämning, tuffa debatter som kokade ner i kloka beslut. Och en ovanligt trevlig kongressfest.

Men glädjen förbyttes efter någon vecka till ilska. Debaclet kring valen till VU och partistyrelsen fyllde sida upp och sida ned i tidningarna. Och som vanligt när det stormar i Socialdemokraterna blir det orkanvindar.

Men när ni läser rubrikerna vill jag att vi påminner oss själva om en sak: de allra flesta vill ha ett öppet parti. I den organisationsutredning där jag hade glädjen att vara ledamot handlade mycket om just öppenhet. Det blev tydligt att problemet inte var stadgarna, utan kulturen, för att vi skulle kunna bli ”världens öppnaste parti”. Ett parti som det är enkelt att engagera sig i. Och där olikheter ses som något positivt.

Ibland kallar sig Socialdemokraterna för en folkrörelse. Med våra 100 000 medlemmar är vi det största partiet av alla, men många medlemmar räcker inte för att vara en folkrörelse. Det krävs dessutom att många är aktiva. Och vi som är aktiva måste ha olika erfarenheter och bakgrund.

Vi införde principen varannan damernas för att bredda representationen på våra listor. Det är idag en sjävklarhet. Nu har vi sagt att var fjärde person på våra listor ska vara under 35 år. Men den självklara utgångspunkten för all valberedningsarbete måste vara att vårt parti är representativt för hur samhället ser ut idag. I rapporten ”Fyra nyanser av vitt” som några SSU:are kartlades hur mångfalden såg ut bland partiets ledande positioner. Att uppmärksamma och diskutera dessa frågor leder till att vi tar små steg i rätt riktning.

Jag vet att vi verkligen är många som vill att Socialdemokraterna ska vara det där öppna partiet, där det är enkelt att engagera sig. Där det råder tydliga och klara spelregler, där det är högt i tak, där det är roligt att gå till möten. Vi är en organisation där det yttersta målet är att förändra samhället, det vill säga att ha makt. Då blir de vi väljer viktiga, och de vi väljer kommer bli hårt granskade. Därför blir valberedningarnas arbete allt viktigare. 

Vi måste bli ett parti där personer som Karin Petterssons mamma blir välkomnad. Där engagemang växer, inte dör.