Senaste nytt: Kravlistan och de aktuella namnen

Att Socialdemokratin fortfarande är Sveriges viktigaste politiska rörelse har vi alla fått bekräftat de senaste dagarna. Om det nu mot förmodan är någon som tvekat på detta. Tyvärr har vi inte lyckats förvalta denna viktiga position på lång tid. Var i Helsingborg under helgen och följde såklart händelseutvecklingen från Sveavägen 68:a på distans. Hela situationen, med den samlade mediekåren utanför Socialdemokraternas partihögkvarter, kändes på ett sätt riktigt bra. Socialdemokratin är återigen mittpunkten i svensk politik. Vem bryr sig då om att Reinfeldt träffar Angela Merkel eller att någon annan i vår nuvarande regeringen eventuellt tycker eller gör något. Det enda tråkiga är väl att det inte är fokus på vår politik…

Jag kan bara beklaga utvecklingen. Att Socialdemokraternas partiledare väljer att avgå efter bara 10 månader stämmer till eftertanke. Hur det kunnat bli så här kräver reflektion, både för den högsta partiledningen och distriktsledningarna runtom i landet som har ett stort ansvar. Att interna VU-möten kan följas i Expressen är absurt. Klart att vi ska vara ett öppet parti, men hur ska förtroende kunna skapas när allt som sägs även i små mötesrum sprids. Har svårt att tro att någon läcker från VU, i så fall är det väldigt problematiskt. För vi måste komma ihåg att Socialdemokraterna inte är en offentlig myndighet, vi är ett politiskt parti. Det är vi som medlemmar som äger alla processer, inte media eller svenska folket. Vill man vara med och påverka får man bli en av partiets 108 000 medlemmar. Hur svårt kan det vara?

Dock hoppas jag att vi i framtiden får till en process som är öppnare. Men det begränsas i första hand inte av våra stadgar eller principer. Det handlar om vår partikultur. För hur ska man få en öppen process när det är tabu att säga att ”jag vill ha uppdraget”? Då går det ju inte att genomföra öppna hearings för medlemmarna.

Jag tycker att den modell som Centerpartiet hade, något modifierad, kan vara något för oss. Låt partiets alla medlemmar vara med och nominera kandidater. Låt dem sedan delta i hearings och öppna möten med partimedlemmar och medborgare runtom i landet. Därefter får valberedningen ta vid och fortsätta sitt arbete i dialog med distrikten, precis som idag. Men där resultaten av mötena runtom i landet finns med i arbetet. Det går inte att fortsätta genomföra valprocesser som påminner om påveval i Vatikanen. Vi måste finna en metod som ser till att partiet håller ihop, samtidigt som våra basmedlemmar får vara aktiva. Då räcker det inte med att bara ta emot synpunkter på kriterier, även aktuella personer måste kunna diskuteras. Det viktiga är dock att valet alltid är det högsta beslutande organets, d.v.s partikongressens.

I Sundbyberg genomförde vi Sveriges första primärval. En kombination av traditionellt valberedningsarbete, men där även medlemmar och sympatisörer fick rösta i ett provval. Det var ett lyckat arbetssätt för att få fler engagerade tidigt i processen. Men jag är inte övertygad om att en sådan process lämpar sig för nationell nivå.

Min kravlista är jag inte riktigt klar med, men kommer garanterat bli längre än min önskelista på julafton 85. Och DEN listan var lång, det kan jag lova (hittade den faktiskt i helgen när jag var hemma och räddade det som räddas kan från vinden, nu när föräldrarna ska flytta till mindre).

I spekulationerna nämns både Pär, Stefan, Tomas, Margot, Carin, Thomas och Mikael. Med flera. Enligt Bodström känner han personligen fem personer som minsann vill. Själv känner jag att det är lite för tidigt för namnspekulationer. Jag tycker att processen bör vara väl genomtänkt, då tror jag nog att vi även kan få den partiledare som Socialdemokraterna förtjänar. Det är så långt jag sträcker mig idag…