Stolthet, närhet och kanske lite trångt

Igår kunde vi läsa i ny statistik från SCB att vi har minst boendeyta per person i Sundbyberg, 34 kvm/person.

Att man bor trängre där det är populärt att bo är inte så konstigt och kommer knappast som en nyhet för många av oss som bor i Stockholm. Åratal av för låg byggnadstakt i regionen kombinerat med Europas snabbaste tillväxt, har bidragit till vår trångboddhet.

I Sundbyberg har vi en hög koncentration av små lägenheter, 1:or och 2:or med liten boendeyta. Som lockar unga och oftast singelboende, men också äldre par utan barn. Men de senaste åren har vi byggt allt fler större lägenheter vilket leder till att fler barnfamiljer stannar kvar i kommunen.

Det är skoj, en stad mår bra av att det är en stor bredd på vilka som bor här. För några månader sedan kom en granne fram och sa att de tänkt flytta till ett radhus i Järfälla. Men ångrat sig, eftersom de trivs så bra i Sundbyberg. Framförallt är de nöjd med förskolan, så de bor hellre lite trångt i en lägenhet än att flytta till radhus. Ett gott betyg till staden och framförallt till alla pedagoger i våra förskolor.

Själv har jag bott i Sundbyberg i elva år. Mycket har hänt under de här åren och glädjande nog har vi blivit nästan 8 000 fler Sundbybergare. Men har aldrig upplevt det som trångt, utan snarare som ”nära”. Här möts storstaden med småstadskänslan.

Jag och många med mig är verkligen stolta över att bo i Sundbyberg. Stoltheten binder samman oss på ett positivt sätt och bidrar till stadens unika charm.

Att många vill ta del av denna närhet och charm är lätt att förstå. Vi växer i rekordfart och människor vill bo här, vi ser till att de kan göra det genom att bygga mycket bostäder.

Så i framtiden kan fler göra som jag, ha glädjen att kunna kalla Sundbyberg för sitt hem!