Streber

Fredagen den 22 november var en kväll många hade sett framemot. Lars Winnerbäck intog scenen på Hovet för en bejublad konsert. Kvällen var sedan länge inbokad tillsammans med mina två bröder.

Dock var showen utsåld och istället blev det en helkväll på Dramaten, med Stig Dagermans pjäs Streber. Handlingen i korthet:

Fyra knegare driver en kooperativ bilverkstad. Vinsterna är marginella, trots allt slit. En av delägarna vill dessutom tjäna än mer pengar. Planen är att köpa ut de andra. För att tvinga fram en försäljning används mer eller mindre ärliga metoder. Första akten var väldigt lång och jag var sjukt törstig. Blev äntligen paus, men eftersom vi satt näst längst upp hann halva Stockholms kulturelit före. Alla skulle de köpa vin, tappa pengar, räkna växel. Tog lång tid.  

Efter pausen fortsatte föreställningen ytterligare en timme. Intrigerna fortsatte, någon dog, en annan var ihop med den enas dotter som också var ihop med den andra. Det var varmt och svettigt. Dessutom började jag bli lite trött. Tappade koncentrationen, och därmed greppet om min telefon som slog i marken med en hög duns. Böjde mig ner för att ta upp den och råkade därmed missa själva slutrepliken.

Under applåderna tappar Kristofer sin telefon som glider ner under läktarna. Pinsamt, alltid så jobbigt när fredagarna avslutas med att mobilen fastnar under gradängerna.

Men i vilket fall, pjäsen speglar på ett bra sätt människans balansgång mellan allmännytta och egennytta. Mellan gott och ont. Mellan vänster och höger.