Bladguld i kommunala skolor?

Publicerat den 21 januari, 2016

20131216-201815.jpgI Sundbyberg ökar antalet 13 -15-åringar snabbt och behovet av fler högstadieplatser kommer att bli akut – om inget görs. Det råder det politisk samsyn kring, tror jag. I det socialdemokratiskt ledda samarbetet tog vi fram planer för ett högstadium som skulle vara centralt placerat i Sundbyberg, ett hus i kvarteret Eken i Lilla Alby pekades ut. Nu menar den nya politiska majoriteten att det blir för dyrt med en kommunal skola. Samtidigt säger de att en privat aktör skulle kunna driva skolan. Var är mig veterligen oklart.

Jag har ingen låsning vid driftsformer. Jag har inget emot att privata aktörer driver skola, under min tid som kommunstyrelseordförande startade till exempel Vittraskolan i Brotorp. Fokus ska helt enkelt vara en bra verksamhet som använder resurser och skattemedel effektivt.

Men det är ingen enkel fråga. Jag menar att kommunen är ytterst ansvarig för att det är bra verksamhet i alla skolor i kommunen – en verksamhet som har enormt stor betydelse för medborgarna. Skolan är på många sätt i centrum för barn och ungas utveckling och för sammanhållningen i Sundbyberg. Skolfrågan är på allvar!

20130528-102948.jpgDärför oroas jag av kommunstyrelsens ordförandes, moderaten Mikael T Eriksson, närapå oslagbara nonchalans när beslutet att inte bygga en kommunal högstadieskola i Lilla Alby ifrågasätts: ”– Jag tror inte det är flashiga lokaler som lockar, utan bra utbildning och bra lärare. Det är viktigare än en skola i bladguld, säger han.” (Mitti, 20160121) Jag vet inte vilka kommunala skolor som Mikael T Eriksson upplevt, men min erfarenhet är att bladguldet lyser med sin frånvaro.

Den nya majoriteten säger själva att det är av besparingsskäl som de nu öppnar för en privat aktör. Vad de har glömt är att den kommunala verksamheten bedriver skolverksamhet på samma peng, som en privat. Så om det går för en privat går det för en kommunal verksamhet att starta. Därmed blir det tydligt att det här handlar om en ideologisk motvilja mot kommunal verksamhet. Samtidigt som alltfler önskar gå i kommunala skolor. Detta måste anses vara ett svek, både mot elever, föräldrar och alla de som jobbar i Sundbybergs skolor. Det är beklagligt att Sundbybergs nye kommunstyrelseordförande fastnat i sin tidigare oppositionsroll och inte ser att staden klarar av att bedriva skolverksamhet.

Skolresultaten i Sundbybergs skolor har kraftigt förbättrats de senaste åren. När staden växer är det också naturligt att det satsas på den kommunala skolverksamheten. För valfrihet innebär möjligheten att välja både kommunalt och för de som önskar en fristående skola.

Kanske dags för Mikael att göra ett besök i skolverksamheten? Så att Sundbybergs elever, lärare och rektorer kan berätta att det inte är bladguld man använder pengarna till.

http://mitti.se/tva-nya-hogstadium-men-vem-tar-notan/?tag=sundbyberg

Publicerat i: / Kommentera

Var är nytänkandet?

Publicerat den 19 januari, 2016

studentbostad4Den senaste skandalen som varit på nationell nivå visar på hur orimlig dagens bostadssituation är. Bristen på bostäder är skriande, alla pratar om det, men det händer alldeles för lite. Som av en händelse har jag och några kollegor skrivit en debattartikel med några konkreta förslag på åtgärder.

Kommunalskandalen visar på en skrämmande okunnighet bland många politiker och förtroendevalda om hur bostadsmarknaden fungerar. Bland annat florerar påståenden om att hyror är felaktiga, att det går att sälja hyreskontrakt med mera. Men i grunden är ju frågan rimligheten i att det inte går att få en tillfällig bostad i Stockholm utan att köpa en bostadsrätt för mångmiljonbelopp.

ivaDet här är inte bara ett problem för Regeringskansliet och fackförbund, det påverkar  en lång rad privata arbetsgivare som inte kan attrahera rätt arbetskraft beroende på bristen på hyresrätter. Att köpa en bostadsrätt för mångmiljonbelopp när du tilfälligt ska arbeta i Stockholm är inte en lösning för särskilt många. Det behövs således fler hyresrätter, inte färre, för fler inkomstgrupper. Och för att vara tydlig, jag tycker att Kommunal och alla andra fastighetsägare ska lämna så många lägenheter som bara är möjligt till bostadskön.

Så det viktigaste är att lösa den pågågende bostadskristen, vilket bara kan göras med ökad byggnation och ökad rörlighet. Efter mina fem år som kommunstyrelsens ordförande i Sveriges snabbast växande kommun vet jag att det går att bygga. Det konkreta resultatet i Sundbyberg är tydligt, närmare 2 200 färdigställda bostäder 2010-2015 och påbörjad planering för ytterligare 11 000. De kommande åren kommer mellan 500 – 1 000 lägenheter per år att färdigställas, om nu inte det nya styret lyckas i sina ambitioner att sänka tillväxten.

Så visst går det att bygga, däremot finns det fortsatt många utmaningar. Dagens bostadsproduktion är alldeles för likriktat, kostnaderna är för höga som leder till att en alldeles för liten grupp kan efterfråga det som kommer ut på marknaden. Därför är det roligt att jag fått möjlighet att delta i IVA:s projekt ”Attraktionskraft för hållbar tillväxt”. Inom projektet arbetar IVA med fyra områden där det finns en stor potential att stärka Sveriges konkurrens- och attraktionskraft. Ett av områdena är Smart urbant boende. Tanken är att få fram ett ramverk för frizoner, där det ska gå att bygga nytt och innovativt.

Oerhört spännande, förutom att se över finansiering och regelverk på nationell och lokal nivå, behövs det fler innovativa idéer. Det krävs nytänk och exprimenterade, men också en grundläggande diskussion kring vad är egentligen ett beoende? Här återfinns mycket att göra.

Publicerat i: / Kommentera

Kommer bokrisen nu lösas?

Publicerat den 13 januari, 2016

förra veckan 4Så kom den då, den efterlängtade inbjudan till samtal för att få till en bred överenskommelse för att lösa bokrisen. Det var på tiden, bostadsfrågan är för viktig för att förloras i politiskt käbbel i Sveriges riksdag.

Dessutom saknas det enkla lösningar, det har gått alldeles för långt. Under de senaste 20 åren har Sverige haft lägre bostadsbyggande än jämförbara länder, samtidigt som avskaffad fastigshetskatt, ideologiskt drivna ombildningar och låg ränta har bidragit till ett prisrally utan dess like. Prisnivåerna i Stockholm tangerar 100 000 kr/kvadratmeter, det blir därmed allt svårare för allt fler att ens komma in på bostadsmarknaden.

Att regeringen nu tar initiativ är bra, samtalen ska ledas av finansminister Magdalena Andersson och Mehmet Kaplan, vilket visar att man tar frågan på allvar. Jag hoppas att de borgerliga partierna släpper sargen och är beredda att delta konstruktivt i samtalen. En stor öppenhet är av största vikt, allt måste upp på dagordningen. Därför hoppas jag att Mehmet Kaplan blev felciterad när han redan från start stängde dörren för att diskutera fastighetsskatten. Vill man ha breda diskussioner ska man börja med att öppna, inte stänga, dörrar.

20140318-172553.jpgI artikeln fokuserar regeringen på tre områden, både för att öka nybyggnationen och för att öka rörligheten för att bättre nyttja det befintliga beståndet. Det är bra, det räcker inte att bara bygga nytt.

Det första området handlar om att förenkla regelverken. Självklart måste plan- och byggprocessen fortsätta förenklas, men samtidigt har det under lång tid varit lite för enkelt att skylla på regelverken. Inom ramen för befintliga regelverk går det att bygga, det är Sundbyberg ett tydligt exempel på. 2 216 färdigställda bostäder under åren 2010-2015 och de kommande åren 6 – 800 bostäder/år. Det går om man vill, därför är det viktigt att kraven på kommunerna ökar. Återinför bostadsförsörjningsansvaret på kommunerna, belöna de kommuner som bygger och bestraffa dem som inte gör det. Gör det svårare att införa kommunala naturreservat och jag menar att områden som har länsintresse, till exempel Kymlinge, borde kunna undantas från det kommunala planmonopolet.     

Det andra området handlar om att få fler utbildade byggarbetare och öka statens ansvar. Behovet av att stärka konkurrensen lyfts, bland annat genom att underlätta för utländska byggbolag att bygga här. Det är bra, jag kan efter nära sex års bostadsbyggande konstatera att konkurrensen inom byggbranschen, och även på underleverantörssidan, är alldeles för svag. Dessutom väljer de flesta bolag att konkurrera inom samma smala segment, det där marginalerna är som störst.

Att staten ska använda sina bolag för att bygga mer är bra, varför inte bygga upp en statlig allmännyta? Den skulle kunna verka för att komplettera bostadsbeståndet i de moderata kommuner som reat ut de kommunala allmännyttorna.

Det sista området handlar om finansiering och skatter. Att det nu blir en bred diskussion om hur staten på bästa sätt ska kunna stimulera ett kostnadseffektivt byggande är bra. Ska bristen på billiga bostäder lösas krävs någon form av statlig finansiering. Frågan är bara hur en sådan modell ska kunna utformas för att nå resultat. I den diskussionen måste skattefrågan ingå. Jag blir därför förvånad att man väljer att redan nu stänga dörren för någon form av fastighetsskatt eller avgift. Avskaffandet av fastighetsskatten är ju ett av skälen till dagens inlåsningseffekter. Utöver det måste flyttskatten ifrågasättas. Menar man allvar med att lösa bostadskrisen måste allt vara möjligt att diskutera.

Publicerat i: / Kommentera

God fortsättning

Publicerat den 12 januari, 2016

Efter en härlignyår1 jul är jag äntligen tillbaka i Sundbyberg. Årets bästa julklapp, tavlan på bilden, pryder väggen hemma och jag och Clara har hittat till våra nya platser på IT-avdelningen.

IT-avdelningen kanske vän av ordning frågar? Efter maktskiftet i Sundbyberg fick vi flytta från vår hörna på våning 4 där den nya ledningen ville sitta. Och det visade det sig att den enda plats som fanns i huset var på våning fem, hos IT. Aldrig har jag kunnat så mycket om teknik, som dessutom fungerar över förväntan. Inget ont som inte för något gott med sig, som man brukar säga.

Annars är det skönt att lägga 2015 bakom mig. Det var ett år som började bra, med ett nytt styre bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Ett udda samarbete, men efter många och långa förhandlingar det enda alternativet som visade sig möjligt att bilda (då..). I Sundbyberg har vi ju varit vana vid att jobba blocköverskridande och dessutom i minoritet, så det kändes utmanande och spännande.

nyår2Tyvärr lämnade Centerpartiet i oktober samarbetet, tre dagar efter att vi antog vår gemensamma budget i Kommunstyrelsen. Centerpartiet meddelade oss att de lämnar klockan 10.00 på tisdagen, en kvart efteråt berättade ABC-nyheterna att det bildats ett nytt styre med Moderaterna, Miljöpartiet och Centerpartiet. Ibland, men det är verkligen undantag, så går det snabbt i politiken. Några veckors förhandlingar följde, och sedan anslöt Liberalerna och därefter följde även Kristdemokraterna – och Sundbyberg hade fått en ny majoritet bestående av M/MP/L/C/KD. En mindre lyckad avslutning på det politiska 2015 för min del.

Desto mer lyckat var det privat, där jag tillbringade några vilsamma dagar i Helsingborg för att därefter fira in det nya året på en strand i Miami. Där åt jag förövrigt världens bästa hamburgare och råkade någon dag senare beställa världens största drink. Att grundlägga året med rejäl amerikansk husmanskost, såsom våfflor med kycklingvingar, eller våfflor med banan och choklad, gör det lite lättare att motivera årets rivstart vad gäller träning.

Så, vilka nyårslöften lyckades jag då avge? Egentligen bara tre:

1. Fortsätta träna

2. Fortsätta bidra till att Stockholm ska vara en spännande och dynamisk region

3. Lära mig en massa nya saker

Med de löftena i bakhuvudet känns det självklart att 2016 blir ett spännande år. På många sätt.

Publicerat i: / Kommentera

Fem tar krafttag…

Publicerat den 14 december, 2015

… och fokuserar på en procent i överskott? Sedan har de 20 miljoner mindre till skolan, förskolan, äldreomsorgen, med mera.

Idag var det budgetdebatt i Sundbybergs stad. En något märklig debatt. Moderaten och ledaren för det nya styret, Mikael T Eriksson, ägnade hela sitt anförande till att utmåla Sundbybergs stad som ett kaos. Jag, och många med mig, kan konstatera att det inte stämmer. Inte alls faktiskt.

För att det inte ska vara mitt ord mot Mikaels så hänvisar jag till Dagens Samhälle och deras kriterier för att utse Årets Superkommun, vilket Sundbyberg blev 2015. De analyserade kommunernas ekonomi, sysselsättningsnivå, inflyttning, befolkningsstruktur och företagsklimat. Vinnare är de som har haft bäst utveckling de senaste fem åren – och har bäst läge inför framtiden. Deras slutsats är alltså att Sundbybergs stad har bäst framtidsutsikter i hela Sverige.  Året innan blev Sundbyberg dessutom årets tillväxtkommun.

Min slutsats är att när de blågröna nu sänker ambitionerna så kan de inte skylla på utgångsläget!

I debatten prabudget JNtade de grönblåa om krafttag – på en budget på över två miljarder har de tagit krafttag och räddar kommunen med ett överskott på 1,5 procent – till skillnad mot våra 0,5 procent. Frågan blir vilka krafttag de kan ta inför 2017 när vi når överskottsmålet på två procent?

Min slutsats är att de blågröna – trots goda förutsättningar – saknar ambitioner för Sundbyberg.

Det var också intressant att i debatten höra de skilda uppfattningarna mellan moderaterna och framförallt Centerpartiet vad gäller bostadsbyggandet. När Mikael T Eriksson (M), ledaren för det nya styret, upprepade gånger lovar att Sundbyberg ska fortsätta på den inslagna vägen och förverkliga alla planer som socialdemokraterna tagit fram så står Stefan bergström (C) och lovar att Sundbyberg nu ska slippa växtvärken.

Det ska bli spännande att se vem som vinner den interna debatten hos de grönblå. Jag lovar att Socialdemokraterna kommer att vara positiva om de blågröna kommer med bra förslag på nya bostadsprojekt.

Det är framförallt tre utmaningar som socialdemokraternas budgetförslag fokuserar på.

Det första är bostadsbristen. Trångboddheten, svårigheterna för ungdomar att flytta hemifrån och för människor att flytta hit. Därför behöver vi bygga, och bygga för olika människor i olika situationer!

Det andra är barnens förutsättningar! I vår budget satsar vi extra resurser på skola och förskola. Dessa ska användas till ökad personaltäthet och andel behörig personal i förskola, skolbarnomsorg och skola. Samt att utveckla elevhälsan.

Det tredje är fler människor i arbete. Faktum är att antalet socialbidragsberoende personer minskar i Sundbyberg. Det är ett resultat av en helhet; från sommarjobb och kommunala visstidsanställningar till satsning på socialsekreterarnas arbetsförhållanden. Exempel på nya satsningar är trainee-jobben och regelförenklingar så att små- och medelstora företag kan etablera sig i Sundbyberg.

Så ser vår tanke om hur Sundbyberg kan bli ännu bättre ut. En riktning för kommunens verksamhet som jag med stolthet kan säga att vi fick väljarnas förtroende för. Om de blågröna fick förtroende för höga överskott i den kommunala ekonomin får deras väljare avgöra.

Publicerat i: / Kommentera

Gemensamt ansvar för bostadspolitiken

Publicerat den 10 december, 2015

fem3Först vill jag konstatera det alla vet: Sverige lider av bostadsbrist. Bostadsbristen drabbar människor och hämmar hela Sveriges ekonomiska tillväxt. I Stockholmsregionen är situationen ohållbar. Om situationen var ohållbar innan så har den senaste tidens flyktingmottagning försvårat läget ytterligare. Att göra breda överenskommelser om migrationspolitiken är bra, nästa område borde vara  bostadspolitiken.

Alla vet. Samtidigt kan konstateras att det alla är överens om, nämligen bygg bort bostadsbristen, inte händer. Självklart beror det på att de enkla svaren på den svenska bostadsmarknadens dysfunktionalitet saknas. Det som är oroväckande är att det sedan länge verkar som att resultatet blir att man inte kan eller vågar göra några större förändringar utan istället fokuserar på marginella justeringar.

Sundbyberg är den kommun i landet som de senaste åren byggt mest räknat per capita. Den årliga tillväxten har varit runt fyra procent och prognoserna visade på fortsatt hög tillväxt. Något som även uppskattades av väljarna, i senaste valet ökade Socialdemokraterna sitt väljarstöd och 7 av 10 medborgare var nöjda med utvecklingen. Men trots det bildades nyligen ett moderatlett styre bestående av fem partier med ambitionen att minska byggandet. Det sätter fingret på en av utmaningarna, det är i grunden inte ett motstånd från medborgarna som är problemet, utan politikerna. Det räcker inte ens att vinna val för att bygga i Sverige. Lösningen på bostadspolitiken kokar därmed ned till politisk vilja och ambition.

Bostadspolitik kräver långsiktighet vilket kräver blocköverskridande beslut. Det finns ingen genväg.

Lärdomar kan dras från andra delar av världen. I Tyskland driver politikerna på för att bygga, vilket också belönas av väljarna. Det är framförallt de två stora partierna som tar det övergripande ansvaret för utvecklingen, något som även borde ske i Sverige. Tillväxt är för viktigt för att tillåtas stoppas av partier som samlar 3-4 procent av väljarna, men som i maktspel tvingar de stora partierna att stoppa anpassa sin politik för att få majoriteter. Alltid finns det någon enstaka röst att vinna på ett att bilda ett naturreservat eller stoppa ett hus i närheten. Det är kortsiktigt och hämmande för Stockholms utveckling.

Publicerat i: / % Kommentar