Det är ingen slump att det
har gått så bra för Sundbyberg.

Men nu står kommunen inför stora utmaningar. Den nya
ledningen vill dra ned på byggtakten och vår välkända
bostadsgaranti för unga är hotad.

Nu är det rätt tid för dig att engagera dig. I Sundbyberg
ska alla ha rätt att lyckas, därför behövs du.

Det är ingen slump att det
har gått så bra för Sundbyberg.

Men nu står kommunen inför stora utmaningar. Den nya
ledningen vill dra ned på byggtakten och vår välkända
bostadsgaranti för unga är hotad.

Nu är det rätt tid för dig att engagera dig. I Sundbyberg
ska alla ha rätt att lyckas, därför behövs du.

Klart grabben måste få äga kor

Publicerat den 4 april, 2016

förstamaj1Med jämna mellanrum dyker de upp, artiklarna där några gamla högprofilerade socialdemokrater som har goda inkomster, lyfts fram som svikare. Några av dem har använt pengarna till att köpa en fin bil, kanske ett dyrt hus eller som Göran Persson gjort, tillsammans med sin fru ett torp, eller om det nu är en gård.

Stig-Björn Ljunggren skriver förtjänstfullt om detta på sin blogg. Stig-Björn konstaterar att den socialdemokratiska tanken, som präglar vår syn på välfärden, inte handlar om att alla ska ha det exakt lika. Folk får gärna tjäna pengar, ju mer ju bättre om det gör dem lyckliga. Men ALLA, obereonde av klass och bakgrund, ska ha möjlighet att bli framgångsrika. Men det kräver ett engagemang och att du är beredd att jobba för det, eller som det tidigare uttryckts ”Gör din plikt, kräv din rätt”.

Det har också varit den bärande idén i det svenska välfärdsbygget. Alltifrån införandet av gratis skollunch, som gjorde att alla barn, oavsett föräldrar, slapp gå hungriga i skolan och fick bättre förutsättningar att lyckas i skolan.

Gratis utbildning, studiemedel, nya chanser i form av studier på KOMVUX eller i ett studieförbund, ja, alla utbildningsinsatser från vaggan till graven har byggt på tron att kunskap är nyckeln till frihet och framgång. Och där är den stora ideologiska konflikten i svensk politik mellan höger och vänster. Socialdemokraterna ser att utbildning och ökad kunskap är nyckeln framåt, medans andra propagerar för sänkta löner och sämre trygghet. Ett exempel är  moderaternas motstånd mot utbyggnaden av högskolan och vuxenutbildning. Lokalt i Sundbyberg bäst personifierat där den nya moderata ledningen tycker att sommarjobb till unga är att ”curla”, samtidigt som vi vet att ju tidigare unga människor kommer ut på arbetsmarknaden, ju bättre går det för dem senare i arbetslivet.

Och för att få ett samhälle där så många som möjligt får möjlighet att uppnå sina drömmar har vi en gemensam välfärdsmodell, där man betalar skatt efter bärkraft och där man mottar stöd och service efter behov. Som självklart skiftar över livscykeln, i unga år och när du äldre kostar du mer, något som du kompenserar under dina produktiva år.

För mig är Socialdemokraterna ett frihetsparti, vår och politikens roll är att skapa förutsättningar för att alla människor ska nå sina drömmars mål. Att Socialdemokraterna inte uppfattas så idag är ett misslyckande.

Därför känns det roligt att få leda Socialdemokraterna i Stockholms läns arbete i Framgångsgruppen. Där ska vi svara på vad som krävs för att alla i samhället ska få de bästa förutsättningarna att kunna nå sina drömmar. Oavsett om det handlar om att äga en dyr, röd och snabb bil, ett spännande jobb, en stor familj eller att äga kor utan för Katrineholm. I det arbetet är alla idéer, tankar och uppslag varmt välkomna.

Publicerat i: / Kommentera

Fler bostäder är enda lösningen

Publicerat den 21 mars, 2016

20131114-222309.jpgIdag presenterar Stockholms Handelskammare en intressant rapport om hur regionens alla naturreservat blockerar bostadsbyggandet. I rapporten konstateras bland annat att de senaste 20 åren har 35 000 hektar mark gått till nya naturreservat, medan bara 7 000 hektar använts till bostadsbyggande.

Slutsatsen är tydlig, kommunernas möjlighet att inrätta naturreservat borde begränsas. Vilket egentligen är en tillbakagång till hur det var före 1999, det var först då som det blev möjligt att inrätta kommunala naturreservat.

skogsmulleI Stockholmsregionen skyddas idag närmare 10 procent av regionens yta av över 300 olika reservat. Det mest tydliga exemplet där olika intressen möts är i frågan om Kymlinge, där det idag finns en i princip färdig tunnelbanestation. Strax söder om stationen är ett 140 hektar stort område redan skyddat, Igelbäckens naturreservat (mer känt som Ursviks motionsområde) trots det finns krav att skydda hela området som naturreservat. I Solna sträcker sig området över ytterligare 160 hektar och strax norr om Kymlingelänken breder sig Järvafältets enorma naturområde ut sig. Så det är knappast någon större brist på grönyta i Sundbyberg och vår närhet.

Handelskammarens konkreta förslag är bra, jag är en stor vän av det kommunala planmonopolet men i en region som Stockholm behöver blickarna höjas över kommungränserna. Tills bostadskrisen är löst borde bostadsbyggande gå före nyinrättande av naturreservat. Det enklaste sättet att garantera det är att Socialdemokraterna och Moderaterna i regionen tar sitt ansvar och stänger naturreservatsdörren för övriga partier.

Tror att de allra flesta gamla kollegor känner igen att krav på inrättande av naturreservat är mer regel än undantag i de flesta majoritetsförhandlingar. Om dessa krav inte tillåts bli en kabinettsfråga går det helt plötsligt att frigöra stora ytor i en rad kommuner.

Ska vi klara av att bygga det stora antal bostäder som krävs räcker det dessutom inte i längden med små in-fill projekt här och där. Det krävs stora nyutbyggnadsområden, där det går att komma upp i volym vilket också skapar förutsättningar för en större industriell produktion. Vilket i sin tur får ned priset och gör att nyproducerade bostäder kan efterfrågas av fler.

Kymlinge/Stora Ursvik, med en möjlig byggnation av sammanlagt kanske 12 000 bostäder och Barkarbystaden med 20 000 bostäder är två bra exempel. Där det stora antalet bostäder gör det möjligt att räkna hem nyinvesteringar i infrastruktur, kollektivtrafik och annan offentlig service såsom skolor och förskolor. Som ett plus blir även befolkningsunderlaget tillräckligt stort för att möjliggöra en lokal kommersiell service bestående av restauranger och butiker.

Och låt dagens naturreservat få vara som de är, men låt oss undvika att inrätta fler.

Publicerat i: / Kommentera

Årets aprilskämt kom tidigt – ”Fem höjer ambitionen”

Publicerat den 18 februari, 2016

PGENDE~1I slutet av förra året bildades en ny majoritet i Sundbyberg bestående av M, MP, L, C och KD. Fempartikoalitionen gjorde en stor poäng av att Sundbyberg led av växtvärk, staden som de senaste åren vuxit mest i landet skulle nu ta en annan inriktning. I bostadskrisens Sverige var vi många som lyfte på ögonbrynen när ambitionen nu skulle sänkas.

Därför är det med stor glädje som jag ser att det nya styret gör en stor poäng av att de ska ”höja ambitionen” och leverera 18 000 nya bostäder fram till 2030. Glädjen blev dock kortvarig.

Vid en genomgång av de nya högre ambitionerna kan det konstateras att under de månader som den nya majoriteten har styrt har det inte tillkommit ett enda nytt projekt. Möjligen är det inte heller realistiskt att få fram nya projekt på bara fyra månader, men att göra sken av att man höjt ambitionsnivån trots att det rör sig om redan befintliga planer känns som att underskatta kommuninvånarnas intelligens ordentligt. Det gäller att hålla sig till sanningen om man ska förtjäna folks förtroende.

rissne entreEtt av de sista uppdragen som gavs innan maktskiftet handlade bland annat om västra Rissne, där den tidigare koalitionen tog initiativ till att i samband med den nya tvärbanan möjliggöra bebyggelse längs Kavallerivägen mot Bankhus 90. Något som bland annat uppmärksammades i tidningen Mitti under hösten.
Glädjande är dock att ett projekt som stoppades tidigare av Miljöpartiet nu aktualiseras. Projektet Ekbacken med 50 lägenheter, där några träd ledde till att projektet ansågs vara omöjligt att driva vidare, räknas med i prognosen. Om MP bytt åsikt kring detta projekt är jag den första att hoppa jämfota av glädje.

I de prognoser som den nya majoriteten nu gör vågen för utgörs 4 300 av nya bostäder i de kommande etapperna av Ursvik. Ett arbete som pågått i flera år där tätheten ökades och antalet lägenheter därmed blev 1 000 fler än de ursprungliga planerna. Som kommunfullmäktige antog FÖRE maktskiftet. Ökad täthet skapar bättre förutsättningar för kommersiell och offentlig service, så det är bra att det nya styret inte sänker ambitionen utan låter tidigare planer ligga fast.

I Rissne finns flera planer kring förtätning runt Rissneleden, bland annat SMÅAs projekt som arbetades fram redan under min företrädares tid. Under de senaste sex åren tillkom dessutom planen för bostäder på det gamla stadshuset. Utöver det har Skanska och Veidekkes projekt kommit en bit på väg och tillkom för något år sedan gjordes förtätningarna kring Capmans fastighet kallad Lådmakaren. Men besluten om dessa projekt fattades FÖRE maktskiftet.

micke TDet har således inte tillkommit en enda lägenhet under den nya ledningens tid, den ambitionshöjning som den nya blågröna majoriteten skryter om utgörs helt av projekt initierade före maktskiftet. Jag hoppas, men är inte helt övertygad om, att de klarar av att förvalta det arv som de fått. Konstateras kan att ambitionen dock fortfarande är 5 000 lägenheter färre än vad som skulle varit möjligt om området kring hörnet i norra Kymlinge exploaterades.

Saknas i prognosen görs även Råstagaraget, där det tidigare styret , med Centerpartiet i spetsen, fick till ett avtal med SL om att flytta bussgaraget för att möjliggöra 500 – 600 nya bostäder.

Men prognoser är prognoser, ska bli spännande att se hur arbetet med att driva vidare de planer som den tidigare koalitionen drivit fram blir verklighet. Och vem vet, så småningom kanske det nya styret klarar av att få fram egna nya projekt.

Så länge får jag vara glad för att den nya majoriteten så här långt inte valt att stoppa något av de projekt som redan påbörjats.

Publicerat i: / Kommentera

Det går om man vill

Publicerat den 15 februari, 2016

PGENDE~1För några veckor sedan pratade jag med Annika Billström, ordförande i Stockholms kommunstyrelse 2002-2006 ni vet. Redan på hennes tid rådde det bostadsbrist, men med ambitiösa 20K (20 000 nya bostäder) togs krafttag för att få igång byggandet. Många skakade på huvudet åt ambitionen, men hon lyckades. Sedan dess har bostadskrisen förvärrats flera gånger om, idag beräknas bristen vara 700 000 bostäder de kommande tio åren. 

Idag är bostadskrisen inte bara ett storstadsproblem, utan det råder brist i en klar majoritet av Sveriges kommuner, samtidigt som behoven ser väldigt olika ut från region till region. Även problembilderna skiljer sig åt, i många delar av landet finns en stark vilja bland politiker och tjänstemän att bygga men det saknas intressenter. I Stockholmsregionen är tyvärr problemet det motsatta.

För att öka incitamenten för fler kommuner att börja bygga genomfördes Sverigeförhandlingarna under förra mandatperioden, där Stockholmskommuner blev lovade tunnelbana i utbyte mot nya bostäder. Förhandlingarna var lyckade och ledde bland annat fram till en överenskommelse om att bygga ut blå linjen norr och söder om staden, till Järfälla och Nacka.

I Sundbyberg var alla gruppledare överens om att till förhandlingen skicka in markägaren Vasakronans utredning om Kymlinge, men med ett tydligt missiv om att det saknades politisk majoritet för att bygga i Kymlinge. I grunden är problemet att Socialdemokraterna är ensamma om åsikten att området närmast Kymlingelänken kan utvecklas för arbets- och bostadsändamål, även fast Moderaterna öppnade dörren på glänt. Jag träffade dock Vasakronan vid några tillfällen, tillsammans med dåvarande oppositionsråd Mikael T Eriksson (M) för att, förutsättningslöst, prata om lösningar. Det var naturligt för mig som Kommunstyrelsens ordförande att prata med oppositionen i en sådan viktig fråga, och det rörde sig naturligtvis aldrig om förhandlingar eftersom överenskommelsen fanns, utan om just förutsättningslösa samtal. Tyvärr smälldes dörren igen efter att M gjorde upp med fem3 MP och L om att till KF lägga fram ett förslag om att istället utöka befintligt naturreservat, som med stöd av SD fick majoritet i kommunfullmäktige.

Det ovanstående stycket är krångligt, jag vet, men det är viktigt för att förstå låsningen. Den långa meningens korta buskap är egentligen: Vi i S har velat utveckla utvalda delar i Kymlinge från dag ett, men för att få ihop ett hållbart styre av kommunen fick vi lägga oss i frågan. I sak har vi haft samma ståndpunkt hela tiden, och det har aldrig varit någon hemlighet – varken igår eller idag.

Jag har påpekat det flera gånger – men här kommer det igen – den överenskommelse som tecknades i samband med valet 2014, om att inte röra Kymlinge under mandatperioden, har respekterats. Men när Centerpartiet valde att lämna den tidigare koalitionen och ingå ett nytt samarbete med M och MP var sakskälet ändå Kymlinge.

Sundbybergsexemplet sätter fingret på en av regionens största utmaningar – ledande politikers bristande vilja att bygga. För även fast marknaden finns för att bygga sätter politiker och tjänstemän i alldeles för många fall stopp. Stockholmsregionen är redan idag glest byggt och det är inte brist på gröna ytor – däremot är det en enorm bostadsbrist.

Jag är övertygad om att de som vill bo i de centrala delarna av Stockholm gillar de urbana värden som finns här – god kollektivtrafik, god kommersiell och offentlig service, sådant som hänger ihop med befolkningstäthet. Samtidigt som det är nära till parker och grönområden, bland annat Igelbäckens naturreservat i Solna/Sundbyberg, som är närmare 300 hektar stort. Från Ursvik motionsområde kan du i princip röra dig i naturreservat ända upp till Sigtuna. Mil efter mil av skog och grönska. Utifrån det blir det ännu svårare att förstå det stora motståndet mot bostäder i Kymlinge. Framförallt med tanke på att en majoritet av Sundbybergarna är för bostäder i området enligt en opinionsundersökning som gjordes förra året.

Jag börjar mer och mer dela KTH-professorns Hans Linds åsikt om att kommunernas planmonopol borde luckras upp. Områden som är av stor regional betydelse bör kunna undantas.

Publicerat i: / Kommentera

Tack

Publicerat den 8 februari, 2016

20140607-143849-52729612.jpgI dag har jag meddelat att jag kommer lämna som heltidspolitiker i Sundbyberg. Nu börjar arbetet med att ta fram en efterträdare, som jag hoppas kan vara på plats i april. 

Jag vill börja med att tacka alla som jag har haft kontakt med under mina år som politiker. Sundbyberg är en fantastisk stad, med ett stort föreningsliv och skulle jag säga ett unikt engagemang bland oss som bor här. Det har varit en förmån att ta del av tusentals samtal under mina år i staden, om stort och smått.

Beslutet om att lämna är inte lätt att ta. Det har varit en fantastisk tid i Sundbyberg, Socialdemokraterna är och har varit en helt avgörande kraft för denna utveckling.

När jag flyttade till Sundbyberg, eller rättare sagt till Lilla Alby, kände jag mig omedelbart hemma. Jag engagerade mig i kommunpolitiken och 2006 blev jag invald i kommunfullmäktige. Känslan när jag sedan (i Sveriges första primärval) blev vald att efterträda Helene Hellmark Knutsson 2010 finns faktiskt kvar. Mycket glädje och nervositet!

Därefter följde oerhört spännande, roliga och utvecklande sex år. Efter mitt första val 2010 bildade vi ett blocköverskridande samarbete med Miljöpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Det är alltid utmanande att styra i minoritet, men vi lyckades under de här åren styra staden och se till att Sundbyberg växte mest av alla Sveriges kommuner. Tillsammans, men under socialdemokratisk ledning, har Sundbyberg blivit utsedd till Årets Tillväxtkommun, Årets Superkommun och Årets Majblommekommun. Det finns mycket vi ska vara stolta över, bland annat att Sundbybergarna idag är bland de mest nöjda i länet med den kommunala servicen.

20130812-151539.jpgI valet 2014 gick Socialdemokraterna och Centerpartiet kraftigt framåt, och trots den rödgröna majoriteten valde vi att bilda en blocköverskridande koalition med V, C och KD. Vi gjorde det för att vi inte trodde på traditionell blockpolitik och för en övertygelse om att breda överenskommelser är det bästa för staden.

När Centerpartiet fyra dagar efter att vi gemensamt antog budgeten för 2016 i kommunstyrelsen valde att lämna samarbetet var det många med mig som blev förvånade. Tillsammans med Moderaterna och Miljöpartiet valde de att bilda ett nytt samarbete och efter en månads förhandlande anslöt Liberalerna och Kristdemokraterna till det nya styret och jag avsade mig posten som kommunstyrelsens ordförande.

Det är sådant som händer i politik, makten och möjligheten att påverka har man till låns och jag är framförallt glad men också stolt över de år som jag fått vara med och utveckla Sundbyberg till den stad den är idag. Det känns nu naturligt att välja att gå vidare.

Vad jag kommer göra nu vet jag inte riktigt än. Sedan jag avgick som Kommunstyrelsens ordförande har jag fått många förfrågningar på spännande utmaningar, men har inte landat i något konkret än. Återigen tack för den här tiden!

Publicerat i: / Kommentera

Bladguld i kommunala skolor?

Publicerat den 21 januari, 2016

20131216-201815.jpgI Sundbyberg ökar antalet 13 -15-åringar snabbt och behovet av fler högstadieplatser kommer att bli akut – om inget görs. Det råder det politisk samsyn kring, tror jag. I det socialdemokratiskt ledda samarbetet tog vi fram planer för ett högstadium som skulle vara centralt placerat i Sundbyberg, ett hus i kvarteret Eken i Lilla Alby pekades ut. Nu menar den nya politiska majoriteten att det blir för dyrt med en kommunal skola. Samtidigt säger de att en privat aktör skulle kunna driva skolan. Var är mig veterligen oklart.

Jag har ingen låsning vid driftsformer. Jag har inget emot att privata aktörer driver skola, under min tid som kommunstyrelseordförande startade till exempel Vittraskolan i Brotorp. Fokus ska helt enkelt vara en bra verksamhet som använder resurser och skattemedel effektivt.

Men det är ingen enkel fråga. Jag menar att kommunen är ytterst ansvarig för att det är bra verksamhet i alla skolor i kommunen – en verksamhet som har enormt stor betydelse för medborgarna. Skolan är på många sätt i centrum för barn och ungas utveckling och för sammanhållningen i Sundbyberg. Skolfrågan är på allvar!

20130528-102948.jpgDärför oroas jag av kommunstyrelsens ordförandes, moderaten Mikael T Eriksson, närapå oslagbara nonchalans när beslutet att inte bygga en kommunal högstadieskola i Lilla Alby ifrågasätts: ”– Jag tror inte det är flashiga lokaler som lockar, utan bra utbildning och bra lärare. Det är viktigare än en skola i bladguld, säger han.” (Mitti, 20160121) Jag vet inte vilka kommunala skolor som Mikael T Eriksson upplevt, men min erfarenhet är att bladguldet lyser med sin frånvaro.

Den nya majoriteten säger själva att det är av besparingsskäl som de nu öppnar för en privat aktör. Vad de har glömt är att den kommunala verksamheten bedriver skolverksamhet på samma peng, som en privat. Så om det går för en privat går det för en kommunal verksamhet att starta. Därmed blir det tydligt att det här handlar om en ideologisk motvilja mot kommunal verksamhet. Samtidigt som alltfler önskar gå i kommunala skolor. Detta måste anses vara ett svek, både mot elever, föräldrar och alla de som jobbar i Sundbybergs skolor. Det är beklagligt att Sundbybergs nye kommunstyrelseordförande fastnat i sin tidigare oppositionsroll och inte ser att staden klarar av att bedriva skolverksamhet.

Skolresultaten i Sundbybergs skolor har kraftigt förbättrats de senaste åren. När staden växer är det också naturligt att det satsas på den kommunala skolverksamheten. För valfrihet innebär möjligheten att välja både kommunalt och för de som önskar en fristående skola.

Kanske dags för Mikael att göra ett besök i skolverksamheten? Så att Sundbybergs elever, lärare och rektorer kan berätta att det inte är bladguld man använder pengarna till.

http://mitti.se/tva-nya-hogstadium-men-vem-tar-notan/?tag=sundbyberg

Publicerat i: / Kommentera